Julgran, filosoferande och familj.

Godmorgon världen! Klockan är strax efter sju när jag sätter mig här. Kaffet i min Mocca Master har fått vänta på mig, efter att jag drabbats av "jag-ska-bara-syndromet". Men nu tuffar tvättmaskinen med den första av två(!) 60-tvättar. Ren tvätt har vikts in och kattens låda är ren. Det här börjar likna ett se mig och hur duktig jag är- inlägg, som var så poppis på Facebook förr. Det är bara att jag behöver en mental klapp på axeln, för jag känner mig lite sliten såhär på upptakten av terminen.

I helgen var vi hos min pappa och högg gran, sedan firade vi lite mini-jul med gröt och skinksmörgås. Min bror med familj var också där, samt mina två halvbröder. Det var trevligt. Vi vuxna brukar inte byta julklappar, men i år har jag köpt en julklapp till både min mamma och min pappa. Det är en speciell julklapp i den bemärkelsen att jag förväntar mig att få tillbaka den vad det lider. Det är en bok i vilken man fyller i minnen och händelser från sitt liv, från barndom till ålderns höst.

Min pappa och jag delar samma humor och jag var helt säker på att det skulle komma någon gliring om att jag tycker att han är så gammal att han borde dö snart. Med glimten i ögat och ett skratt, såklart. Men han började genast bläddra i den och sa att han önskade att han hade tänkt på det med farmor. Så det landade fint. Mamma kommer definitivt också ta det på rätt sätt, efter alla ansträngningar vi haft med att försöka kartlägga min mormors bakgrund. Vilket bara lyckats till viss del. Vi har ett väldigt brokigt släktträd på den sidan...

Vi kommer ofta in på politik när vi träffas och det är intressant och lite jobbigt. Min familj är på ena sidan och min man är på andra sidan. Jag är någonstans i mitten och sjunger We shall overcome. Förra gången hade vi en diskussion om koranbränningarna. Men det intressanta är att trots olika läger, är alla överens om problemen. Det är lösningarna och grundattityden som skiljer.

Jag tänkte ett tag på det här igår, för det bottnar ju någonstans i beteendevetenskap. Människan är ett flockdjur och för att säkra flockens överlevnad, behöver den få sina grundbehov tillfredsställda. Man hjälptes åt och delade på tillgångarna. När slutade det vara så? Var det när tillgångarna blev större än behoven? Eller har det ens förändrats? Det har ju alltid funnits ledare, vars position befästs av fler/ större tillgångar än andra. Nja, det är nog ett eget inlägg. Det blir för djupt såhär en måndagsmorgon.  

Idag är mitt mål att korrigera och lämna in ett arbete och därmed lägga den sista högskolekursen till handlingarna. För den här terminen. Nästa termin är jag väldigt kluven till. Jag ville läsa franska, men det blev inget med det. Det blev tyska istället. Kul på ett sätt, men det var en jäkla massa böcker att införskaffa. Jag har också sökt en YH-kurs, men jag får inte veta om jag kommit in förrän i slutet av februari. Och cashen måste ju in liksom! Mon dieu!

Nu ska jag leta recept på goda sillinläggningar. Min bror hotade med att ta med en oliv- och kapris-sill till julbordet. Det känns som att en back-up-sill kan vara bra.

Nedlagt byte av en stolt son.

Ha en fin sista vecka innan jul!

Det här har hänt

Ett nytt lager snö har fallit över vår by och ligger nu som en ljusinstallation i vintermörkret över slingan på altanräcket. Det är nog ungefär 5 cm som kommit och jag gissar att det är det sista på ett tag, då mildväder utlovats framöver.

Det är första året vi har domherrar som kommer regelbundet och äter hos oss. Mycket exotiskt och roligt framför allt. Det är inte utan viss fasa jag konstaterar att jag påminner lite om min mormor. Hon hade domherrar som hon döpte. "Och där har vi Hobbe, ja!" (OBS! Skånsk brytning!) Som barn var jag så fascinerad av att hon kunde hålla reda på de olika fåglarna. Min mormor, hon kunde hon. Hon döpte dem efter seriefigurerna i lokaltidningen. Laban, Helge och Hobbe. Då kvinnonamn sorgligt nog är något av en bristvara i dessa sammanhang, fick namnen ofta feminina ändelser om det var honfåglar. Labanina, Helgelina och Hobba. 

Skol-ledes så tentar jag av, redovisar och lämnar in rapporter till höger och vänster. Jag har en uppgift kvar som hänger över mig, ett grupparbete. Där gruppen inte verkar vara särdeles intresserad av att riva av plåstret, tvärtom skjuter man på det till sista minuten. Vilket jag hatar! Men är man en grupp om åtta personer, så får man anpassa sig. Lyckligtvis har vi delat upp det, så jag kan göra lite åtminstone.

Jag har sökt två LiA-platser, som båda verkar väldigt intressanta. Den ena är en kommun och det andra är på ett företag, Combitech. Jag håller nog tummarna lite extra för Combitech, om jag ska vara ärlig. Det kan väl ni också göra?

Jag har även hunnit med att roa mig. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag besökt vår fina huvudstad. Alltså Stockholm är verkligen fantastiskt fint. Men hjälp så mycket folk! Nu höll vi visserligen till i Gamla Stan, värsta turistfällan. Men där är ju så mysigt. Något som vi ville checka av på listan var att besöka julmarknaden på Stortorget. Vi drogs in i myllret i första stråket, men kippande efter luft tog vi oss snabbast möjligt ut igen. Det gick inte ens att komma nära marknadsstånden pga folk. Men nu kunde vi med gott samvete bocka av Julmarknad i Gamla Stan!

Bild tagen i flykten, mest som bevismaterial. Men byggnaderna!!!

Förutom julmarknaden tillbringade vi en bra stund i Sci-Fi bokhandeln. Även där var det en del folk, men inte samma stress. Milde himmel vad böcker där var. Och spel! Och trollstavar. Åh vad jag ville ha en trollstav, men jag kunde liksom inte riktigt motivera köpet. Allt kostade dessutom en hundralapp extra, jämfört med andra butiker eller nätet. Men roligt var det!

Förra gången jag var i Stockholm såg jag tre kändisar, har jag för mig. Foppa, Stina Wollter och Leif eller Billy (vet inte vem som är vem). Den här gången var jag där på en blixtvisit och såg bara en, Messiah Hallberg. Det var dessutom när han klev på samma tåg som jag satt på, i Göteborg. Så det räknas knappt!

Nå, det om detta. Böcker kan vi väl prata lite om. Jag lyssnar just nu på "Stacken" av Annika Norlin. Hittills gillar jag den verkligen. Intressant ämne och ett härligt språk, men också att uppläsaren pratar norrländska. Det gör mig lite knäsvag och får mig att längta ut i skog och mark. En bloggläsar-vän tipsade mig för ett tag sedan om boken "Till Isola". Jag har glädjen att meddela att den har införskaffats, för jag blev nyfiken och vill gärna läsa den. Men då det är en fysisk bok, inväntas rätt tillfälle. Den ligger dock redo på mitt nattduksbord.   

På måndag tror jag att antagningsbesked kommer från högskolorna. Jag tänker att ni som var villiga att hålla tummarna för att jag skulle få en LiA-plats på Combitech, även håller tummarna för att jag kommer in på den kurs i franska jag sökt in på. Så en tumme för varje önskan. Jag tackar ödmjukast!

Fåglarna tycker att det skottas dåligt här, så jag får nog gå ut och göra ett litet ryck innan skoldagen startar. Hoppas att ni får en härlig dag!

ATH i framtidsportföljen

Jag tänkte egentligen inte redan spamma er med ett nytt inlägg, då det bara gått ett par dagar sedan det senaste. MEN så gjorde jag just min månatliga portföljsammanställning och nu måste jag bara dela min glädje med er. 

Det är nämligen äntligen ett nytt ATH i min framtidsportfölj. Jag skrev ju för ett tag sedan att jag hade en bra känsla, att det kanske har vänt. Nu är ju detta bara en månad i mitt dokument, det kan gå ner till nästa avstämning. Men kan man glädas åt det lilla, får man glädas mer. Senaste ATH var 2021-12-31. Så ni förstår att detta är en ljuspunkt.

Det är dessutom den första december idag. Det är en månad som tenderar att bara rusa förbi och vips är det nyår och nytt år. Jag gillar nyår. Det har jag säkert sagt förut. Den romantiska tanken om att det här året kommer att bli bra. Bästa året! Nya möjligheter och allt det där. Sedan blir det sällan så fantastiskt, men jag gillar att tillåta mig drömma. En gång om året kan man väl få drömma?

Sedan är det ju ändå så att man skapar sin egen lycka. JU! Eller hur? Är du missnöjd med någonting i ditt liv, vad kan du göra för att förändra det? Nå, jag ska inte predika som en nyfrälst, men jag gillar verkligen den insikten. Vissa har det med sig från bröstmjölken, att man kan bli vad man vill. Ingenting är omöjligt. Men kommer man från ett hem där Jante är både gud och kung, krävs nästan en form av uppvaknande. Skomakare, bliv vid din läst! (Vill ni nörda in er på varifrån uttrycket stammar, kan ni läsa en artikel av den eminente historikern Dick Harrison här.) Så hette det förr och även om det aldrig varit uttalat, är det den devisen jag levt efter. Men nu har jag snappat out of it!

Ja och för er som undrat och väntat på att få veta hur det gick på mitt Bitcoin-seminarie igår, kan jag berätta att det inte bara är pengar som rullar in nu. Det gör även högskolepoängen, för jag blev godkänd! Ka-ching, ytterligare 4,5 hp i depån. Det går bra nu!

Jag inser att jag låter odrägligt uppåt idag, men så är det ju faktiskt fredag idag också. Hoppas att ni får en härlig helg, med lite julstämning kanske rent av?!

Happy first advent på er! 

BTC-seminarie

Hu, vad läskigt! Men det är vad som står på schemat imorgon förmiddag. Som Grande Finale i kursen i Bitcoin och blockchainteknik, ska jag imorgon hålla ett litet föredrag i ämnet. Vi fick fördjupa oss i vad som helst inom ämnet, så ramarna är generösa. Eftersom jag hade svårt att bestämma mig för vad jag ville fördjupa mig i, var det en som hann före när jag väl bestämt mig. Jag hade läst på lite om E-kronan, men inte skrivit upp det och när jag väl skulle göra det såg jag att någon haft samma tanke. Och vi får inte ha samma ämne vid samma tillfälle. Typiskt! 

Så nu blir det en saga om Facebooks misslyckade satsning på en egen valuta, Libra/ Diem. Jag har förberett en PPT, men jag måste fylla ut med mer prat. Och jag måste öva mer, skriva ett manus. Och ställa klockan, så att jag inte missar att lämna in materialet ikväll. Annars får jag inte vara med imorgon. Dubbel-hu!

På ridlektionen igår skulle vi ha teori. Veckan innan föreslog ridläraren att vi skulle prova på longering. JA, jättekul! Visste inte ens att det räknades som teori. Så igår klädde jag mig varmt, för att inte frysa ihjäl om det skulle bli väntetider medan andra elever longerade. Heter det så? MEN! Så blev det ändrade planer fick jag veta när jag kom till lektionen. Ridläraren hade gått med på att låna ut ridhuset till andra ryttare, eftersom det var så kallt ute. Istället skulle vi gå igenom lite stalltjänst, heter det så? Alltså mocka och gå igenom foder och hästens allmänhälsa. Nu kan man kanske tänka att det var ett bakslag, och visst hade jag gärna provat att longera. Men det är faktiskt riktigt mysigt att mocka. Och hästarna verkar uppskatta sällskapet. Jag fick bästa betyget när en häst skulle in i en box jag precis mockat. Han lade sig att rulla runt i torvspånet. Så söt!

Vintern har kommit och i skrivande stund faller snön massivt. Jag har just varit ute och skottat för första gången den här säsongen. Lite som att mocka faktiskt. Terapeutiskt. Men snart kan jag tycka att det räcker med ny snö. Jag ska ut och åka tåg till huvudstaden i helgen. Senast jag var ute på sådana äventyr blev det inställda avgångar och förseningar i tågtrafiken pga för varmt, typ. Nu blir det säkert detsamma pga för kallt, typ då.

Vi har en rödhake hos oss när vi matar. Han visar verkligen prov på evolutionära egenskaper. Vi har nämligen fågelmatare med skyddande nät omkring, för att hålla större fåglar borta. Men även vissa mindre fåglar drar sig för att hoppa in där, såsom domherrar, bofinkar och grönfinkar. Och även rödhakar. Men våran rödhake har i flera år övervunnit rädslan och ätit av talgbollarna. Jag har tänkt att han inte är intresserad av jordnötterna och solrosfröna, men den här säsongen har jag sett att han tuffat till sig ännu mer, och förser sig nu av båda. Roligt att se att han känner sig som hemma.  

Att titta på snö som yr utanför fönstret är lite som att sitta och titta in i en sprakande eld. Hypnotiskt! Men nu ska jag slita mig från både flingor, fåglar och bloggen en liten stund. Skolarbete väntar!

Börs, muggar och exter

Dags igen för ännu en lägesrapport. Sedan vi sågs sist har jag varit VD, eller nej, sjukhusdirektör var det visst. Jag har även varit ekonomichef, it-chef, kommunikationschef och ja, några titlar till. Jorå, det går bra nu. Nä, skämt åsido. Vi har övat stabsmetodik i krisledning i sammanlagt sex dagar nu. Det är faktiskt oerhört intressant och givande inte minst, för vilka framsteg vi gjort på dessa övningar. Det är verkligen någonting alla verksamheter borde ta sig tiden att göra med jämna mellanrum, öva på krisledning. Tips från coachen!

Över till annat. En gång i tiden prioriterade jag på ett lite annat sätt än vad jag gör idag. Jag drog mig inte för att köpa märkesprylar och det handlade om allt från kläder till inredning. En sak som jag köpte då, för ungefär sisådär 18 år sedan, var en te-mugg från Lexington. Te-muggar har kommit och gått genom åren, men den här har faktiskt hängt med och använts flitigt. Tills min man råkade ha sönder den...

Det gjorde nu inte så mycket, då jag inte var särskilt fäst vid den. Den råkade bara ha bra te-muggs-egenskaper. Men han fick dåligt samvete och ville absolut köpa en ny. Nå, vem är jag att säga emot? Men nu kände jag att den här muggen ska väljas med omsorg, för den ska jag ha resten av livet. (Eller tills den åker i backen.) Det tog faktiskt inte särskilt lång tid att identifiera den perfekta muggen. Desto längre tid tog det att få hem den, men det är en annan historia. Så nu har jag en fin te-mugg igen, som jag älskar. Men muggen kände sig lite ensam och ville ha en kaffe-muggs-kompis. Nå, vem är jag att säga emot? Så jag pep in i en pytteliten butik i Haga i Göteborg, öppnade plånboken, sjasade iväg malarna som fladdrade upp ur den och köpte en kaffe-muggs-kompis, till min ensamma te-mugg. Snipp snapp snut, så var den sagan slut. Och mina pengar också...

Se vad söta de är tillsammans!

Det blir ju inte av att jag skriver så mycket om börsen nuförtiden. Det beror dels på att den varit så sur att en citron framstår som sockervadd i jämförelse, och dels på att det är tråkigt att inte kunna nyspara för att se portföljen växa ens på det sättet. ("Jamen, köp inte dyra muggar då!" Ja, jag hör er! Tyst nu!) Men nu tycker jag att det börjar hända något? Gör det inte? Det känns som att någon gläntar på ett fönster och släpper in lite frisk luft på börsen. Det kan vara inbillning, det kan vara tillfälligt men det känns hoppfullt tycker jag. Eller bara ett tidigt tomterally? 

Jag vill också ta tillfället i akt att skicka ett litet tack till Två Månadslöner, som så vänligt tog sig tid i egenskap av lönekonsult, att hjälpa mig med en fråga som dök upp i ett skolarbete. Det var väldigt snällt av dig!

Nu kom katten insläntrande här och tittar uppfordrande på mig. Han vill att jag ska hålla honom i svansen, så att han kan äta frukost. Det finns mat i skålen, men den smakar tydligen bättre om man håller honom i svansen. Exter!!!

Ha en härlig löne-helg och bränn inte alltför mycket på julmarknader nu!

Kram från Fumlan!

Helgen som gick

Det har gått alltför lång tid sedan senaste uppdateringen här. Det blir heller inget ohemult långt inlägg nu. Det har varit en del att stå i, då maken fyllde 50 år förra veckan och det har firats i ett par omgångar. Dels på själva dagen men också nu i helgen, då jag planerade en överraskningsmiddag på en herrgård inte alltför långt hemifrån.

Då min man är ett (eller flera) snäpp mer introvert än jag, ville han inte ha något ståhej runt sin halvsekelsdag. "Det är en dag som alla andra!" Mmmm, nja! Så kan man ju se på det, men 50 är stort. Att låta det passera helt obemärkt går ju inte. Och sedan är det nog faktiskt så att han innerst inne ville bli lite firad. Jo, men faktiskt. Det är en känsla jag haft och den är nog ändå bekräftad efter den här helgen. Jag tror att ju närmare sin födelsedag han kom, desto mer tror jag att han ångrade att han gått ut så hårt med sitt budskap. 

Att hitta balansen som partyfixare med dessa förutsättningar är inte helt lätt, men jag tror att jag lyckades ro det i hamn. Som present från mig fick han en helg på denna herrgård, avec moi. Skillnaden kan tyckas ligga i enbart geografin, men han såg glad ut. Det han inte visste om var att jag bjudit in våra båda släkter att joina oss till middagen på fredagen. Några av gästerna var långväga och flera stannade dessutom över natten på samma herrgård. En liten stund innan middagen skulle serveras lurade jag upp honom på övervåningen, för att "utforska lite". Och när vi klev in i salongen, hördes födelsedagssång och fram kom våra släktingar från två intilliggande rum på varsin sida. Efter sången serverades alla ett glas bubbel så att vi kunde skåla för födelsedagsbarnet. 

Han tog det riktigt bra, måste jag säga. Det var tydligt att han blev både överraskad och glad, och jag tror att det var precis rätt att bjuda in nära och kära i form av släktingar. 

Jag är så lättad att det gick bra. Det blev precis som jag hade hoppats. Maten och vinet var dessutom toppklass, och det måste jag även säga om personalens bemötande. Jag vet inte hur många mail som skickats mellan mig och front desk, men de ska ha en eloge som både kommit med förslag och fixat inför vår ankomst. 

Det höll dock på att gå lite tokigt med slutnotan. Efter frukosten igår tänkte jag att jag skulle ordna notan, så att det bara var att checka ut sedan. Men då kunde de inte se att jag redan betalat för själva boendet. Jag fick letat fram transaktionen, med darriga fingrar, på mobilbanken. Motvilligt gick hon med på att det ju såg ut som att jag betalat, men hon såg inte helt övertygad ut. Hon skulle nämna det för sin överordnade och frågade om det gick bra att återkomma om de hade några frågor. Vad svarar man på det? Självklart, jag har har ju faktiskt svart på vitt att jag har betalat. Förhoppningsvis är det slutet på historien, men jag lovar att uppdatera om det blir en fortsättning. 

För visst var rummet bra. Rummen ska jag kanske säga, vi fick två rum faktiskt. Ett vardagsrum och ett sovrum. Väldigt lyxigt! Däremot var badrummet väääldigt standard. Funktionellt ja, fräscht nja! Om man är en person som uppskattar lyxiga bad, går det fetbort. Det var en vanlig dusch med sjaskiga skjutdörrar. Och toalettlocket var snett. Men absolut i bruksskick. Nu blev det ett sidospår. Jag skulle säga att rummet var bra, men inte värt att betala två gånger för. ;-)

Nu ska jag fixa frukost innan det är dags för mig att bege mig in till stan, för den första av ytterligare tre dagars stabsmetodik i krisledning.

Ha en fin vecka! 

OMG

Dramatisk rubrik, men faktum är att det har varit en intensiv period! Häng med så ska jag berätta allt!

Eller nej det kommer jag inte att göra. Dels för att jag inte minns allt och dels för att det inte är så himla intressant att läsa om. (Till skillnad från det som nedan återges, hehe!)

Det har varit, och är fortfarande, ett högt tempo i min skoltillvaro. Jag försöker hänga med utan att hamna efter, men nu är jag mitt uppe i det så jag vet ännu inte om jag ror det iland. Samtidigt vet jag nu att jag brukar börja tvivla på mig själv när det blir mycket, och det brukar lösa sig rätt bra ändå. Det är bara att andas och ta sig igenom det. 

Ett sätt att andas är miljöombyte och förra helgen spenderade jag i goda vänners lag i Alingsås. Jag vet ju att staden är en av Sveriges mest pittoreska och mysiga, men den här gången tog jag verkligen in det vackra. Kanske för att jag hade just en hel helg att göra det på. Nu vill jag inte bo i en stad, men skulle jag tvingas till det så hamnar Alingsås högt upp på listan över tänkbara städer. Helgen bjöd på ute-mat, hemma-mat och gott vin. Samt trevliga samtal förstås och lite skrivande.

Alingsås kan det där med ljus. (Även om inte jag gör det rättvisa.)

Jag har också äntligen fått träffa mina klasskamrater, då vi spenderat tre dagar i Göteborg tillsammans på skolan. Annars är ju allt digitalt, men det här var väldigt roligt. Undervisningens karaktär gjorde också att vi lärde känna varandras olika sidor. Även de som kanske inte alltid visar sig under normala omständigheter. Det är ett härligt gäng och jag är så glad att jag kom in på den här utbildningen.

Det är också lite speciellt att träffa människor som man lärt känna digitalt, men faktum är att den bilden jag hade av klasskamraterna visade sig stämma ganska bra. Jag fick även en bästis, som man ju hade i skolåldern. Det hade jag inte vågat hoppas på, men det ger alltid lite extra trygghet. Eftersom hon inte är från trakten, spenderade vi luncherna med upptäcktsfärder och fönstershopping i Haga.

Ytterligare en åtgärd för att mäkta med är faktiskt att tillfälligt låta mina ljudböcker vänta. Till och med feelgoodgenren, som jag en period har lyssnat flitigt på för lite verklighetsflykt. När det blir stilla en liten stund kan jag sätta mig med ett korsord, eller måla lite i min målarbok. Eller bara titta ut på småfåglarna utanför och låta tankarna vandra fritt.

Nästa termin hoppas jag kunna lägga upp på ett annat sätt. Som det är nu läser jag två olika högskolekurser, utöver min huvudutbildning, för att få ihop till ett maxat CSN. Även om det bara är exakt de poäng jag behöver, känner jag mig lite splittrad. Kanske främst för att det är så mycket skriftliga rapporter/ inlämningar. Nästa år hoppas jag komma in på en språkkurs för nybörjare istället och allra helst en kurs som jag redan har lite baskunskaper inom. Det skulle innebära att kursen är några poäng "för mycket", men språk kräver inte lika mycket av mig. Det räcker dessutom med bara en kurs, vilket bör minska den splittrade känslan.

Jag var så trött i tisdags att jag övervägde att hoppa över ridningen. Men så vet jag att när jag väl är där, ger det så mycket att jag glömmer allt annat. Och efteråt blir jag lite hög på hästgos. Min häst var väldig kli-ig och gnuggade huvudet mot mig. När jag googlar vad det "betyder" får jag naturligtvis lite olika svar, men ett av dem var att hästen inte betraktar mig som något annat än ett bra kli-träd. Det må så vara, men om jag väljer att kategorisera det som gos så blir det en win-win. Dessutom tyckte jag att vi connectade, att vi möttes på en gemensam nivå och såg varandra med glimten i ögat. Men samma där, om det inte var så... så spelar det inte så stor roll. Jag väljer att se det så och får en större upplevelse därmed. 

Nu har jag precis suttit på en tre timmar lång föreläsning om civil beredskap och även intagit min lunch. För att få lite ordning i leden bland mina små hjärnceller igen, tror jag att jag ska ta en promenad och returnera ett par regnbyxor. Som visade sig vara termobyxor när jag packade upp dem. Suck! Men - skönt med en promenad innan nästa möte!