söndag, december 27, 2020

Så nervös

Jag har skrivit sedan jag lärde mig stava. I början var det söta historier om prinsessor och hästar, sedan började jag leka med ord och rimma. Mina trogna läsare (läs mamma och fröken) slog ihop händerna av förtjusning och jag kände mig så stärkt som bara ett barn kan göra av beröm. När jag blev äldre kom jag ifrån skrivandet ett tag men återupptog det igen i övre tonåren, nu i form av självterapi som gick ut på att sätta ord på mina känslor. Och vilka känslor sen, än idag kan jag se spår av tårar som trillat ner på pappret och gjort bokstäverna suddiga när jag tittar igenom mina anteckningar. Dessa ord är inte ämnade för någon annans ögon, allra helst skulle de brännas men att gå igenom dem idag hjälper mig att se vad jag kämpade med som ung. Kanske kan jag ha nytta av dem i min uppfostran av mina egna barn?!

Jag är inget grammatiskt orakel på något sätt men jag klarar mig på det jag fick lära mig i skolan. Det faktum att jag alltid läst böcker har också bidragit till att jag behärskar språket tillräckligt bra för att göra mig förstådd i skrift. Det jag däremot saknar är fantasi och tålamod. Två avgörande faktorer när det kommer till att skriva något mer omfattande än blogginlägg och självterapi. Kanske borde jag nöja mig med det? Fast näe, jag känner att jag måste ge mig själv en chans att utforska mina möjligheter inom detta område.

Så vet ni vad jag gjorde? Jag anmälde mig till en skrivarkurs som ska ske på distans nästa termin. Jag visste inte alls vilket tryck det kunde tänkas vara på utbildningar likt denna, så jag vågade inte räkna med att bli antagen. Men! Det! Blev! Jag! Och det är hemskt! För jag är säker på att vi ska dela med av oss av våra alster till de övriga deltagarna och ge varandra kritik, både positiv och negativ. Jag som inte låtit någon läsa något jag skrivit sedan jag gick i femman (förutom lärare då). Det är annorlunda att skriva på bloggen, för ingen av er vet vem jag är och ingen av er har intresse av att peta i det jag skriver. Jag måste dessutom prestera något värdigt (jag nämnde väl min brist på fantasi?).

Varför utsätter jag mig då för det här? Jo, det finns två anledningar. Det första är att jag hoppas på att få verktyg som kan komma mig till gagn i ett större skrivprojekt. Det andra är att jag måste utmana mig själv för att kunna utvecklas på ett inre plan. Det låter djupt, det låter flummigt men jag tror att det är viktigt för den personliga utvecklingen att utsätta sig för obekväma, men i slutändan givande, situationer. WIN -WIN...om jag överlever!


"...easy as 1,2,3!"...eller?


Har ni utmanat er själva i något och vuxit med resultatet?





 

11 kommentarer:

  1. Så kul, STORT GRATTIS!!! Det kommer bli kanon! Jag tycker du är fantastiskt bra på att skriva. På tal om göra saker man tycker är läskiga, så tycker jag (framför allt historiskt) att det var svårt ibland att verkligen säga vad man tycker. Jag har blivit mycket bättre på det men jag har fortfarande lite utmaningar med det, t ex när det kommer till vissa saker jag skriver på bloggen (ibland har jag raderat planerade inlägg innan de publicerades för jag varit orolig för eventuella andra personers kommentarer). Men det känns väldigt skönt när man övervinner sina rädslor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! :-)
      Ja, jag hoppas att det blir bra och att det blir ett gött gäng.

      Att säga vad man tycker är verkligen svårt, men jag tycker att det beror på situationen också. När jag känner mig säker på min sak är det inga problem, men det är svårare när det kommer till tex samhällsproblem som ofta är mångbottnade. Grymt bra att du utmanar dig själv!

      Radera
  2. Vad kul det låter! Ska bli spännande att få läsa om detta i kommande inlägg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hoppas att det ska bli givande. Lovar att komma med en uppdatering, vare sig det är bra eller obra! :-)

      Radera
  3. Grattis till kursen! Har också tänkt gå kurs, men har aldrig kommit till skott...Hoppas den blir bra!

    I övrigt känner jag igen mig till 100%! Allt från uppskattningen från lärarna i låg- och mellanstadiet, till uppsatsskrivning med bra betyg. Sedan har jag jobbat som frilansjournalist ett år, samt varit medförfattare till en bok (ej min bokidé). Det är kul att skriva!

    MEN! Fantasin och tålamodet ja...Den absolut svåraste biten! Jag har just nu två påbörjade bokmanus, men de är liksom klara till 50% båda två...och det är så himla svårt att komma vidare!

    All lycka!

    Kram Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow då har du ju ändå material och uppslag, det är ju grymt! Två till 50% färdiga böcker, får man fråga vilken genre? Och medförfattare (du kanske har ett boktips till mig? ;-) ), du är min nya idol! <3

      Men det där med skrivkramp alltså! #Blä!

      Tack så mycket!
      Kram Fumlan

      Radera
  4. Nja, det verkar nog bättre än det är :-).

    Den ena boken är total fiktion, drama typ. Tänk lite Alvtegen (om du läst henne), det var min inspiration. Men som sagt, inspirationen tog liksom slut :-).

    Den andra boken är mer en fakta/självhjälpsbok som jag började på för ett år sedan. Känns lite fattig nu när jag läser det har jag skrivit...

    Medförfattare var jag till en politiker som skrev en självbiografi. Jag renskrev och redigerade hans manus egentligen, under ett års tid. Boken finns utgiven på Libris förlag, men jag tror inte den är särskilt spännande för de flesta :-).

    Det kommer gå toppen för dig!
    Kram!

    SvaraRadera
  5. I mina naiva tonår skrev jag dikter som jag trodde kunde publiceras men så här i efterhand kan jag konstatera att det är rena skiten. Det är det närmaste jag kommer litterär utmaning om man inte räknar bloggen och mina två omfattande akademiska uppsatser (båda varianterna av skrivande är en litterär utmaning för mig :-) )

    Jag önskar dig all lycka till. Med tanke på hur väl du skriver här kommer inte skrivandet vara det som hindrar dig.

    God fortsättning
    AvL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de fina orden! :-)

      Ja det är ju inte utan ångest man läser vissa texter från förr, samt lättnad över att inte ha visat dem för någon annan. Det är lite det som gör mig nervös nu.

      Jag tycker att du har lyckats väldigt bra med din blogg, både innehållsmässigt och språkligt. Jag blir lika glad varje gång du släppt ett nytt inlägg! :-)

      Mvh Fumlan

      Radera
  6. Hej!
    Kul, vilken grej!

    Tror det kommer gå toppenbra det där. Med tanke på det jag läst på bloggen så kommer det inte vara några problem. Fantasin kommer skulle jag tro.

    Lycka till!

    Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Ja lite läskigt är det allt! Men jag hoppas kunna få hjälp med hur jag ska gå tillväga när fantasin tryter.

      Tack för dina snälla ord PB?! :-)

      Radera