Höst, häst, bäst!

Jag vet att många sörjer att hösten är här och till viss del kan jag förstå det, det mesta känns ju lite lättare på sommarhalvåret. Ändå kan jag tycka att hösten är en liten nystart. Naturen tar på sig pyjamasen och kryper till sängs. Lugnet sänker sig. Kanske inte i verkliga livet, men känslan. Ja, ni fattar säkert. 

Och färgerna. I år har vi fått behålla dem länge, inga stormar än så länge som tjuvar höstprakt.

Får jag presentera finaste hästen? Dryg som skam när kameran kommer fram. Detta var det enda där han såg någorlunda glad ut. Nu har vi bekantat oss med en av ridvägarna i närheten och vi fick till en riktigt härlig galopp. Det här kommer att bli hur bra som helst och ägaren verkar också vara väldigt bra och säger att hon känner sig helt trygg med mig. Så skönt, jag är så glad för det här.

Sedan vi sågs sist har jag blivit ett år klokare. Jag jobbar hårt på att bevisa att det går att lära gamla hundar att sitta, men sanningen är att tiden av studier börjar kännas av. Eller har mina egna krav på mig själv höjts? Eller är det den ovissa framtiden som frestar på? Eller en blandning?

Ha ett fint veckoslut, vänner!