Sammanställning 2021 - BAAAM!

Nu är den tiden kommen på året då vi drunknar i varandras sammanställningar, utvärderingar och redovisningar, och jag tänker inte göra ett dugg för att göra något åt den situationen. För här kommer nämligen min också! Håll till godo! 

Numeriska värden för 2021

Eftersom min blogg klassats som en ekonomiblogg av några fyrkantiga algoritmer, tänker jag att vi börjar med de mer hårda värdena. Det blir ingen djupdykning utan jag nöjer mig med att skrapa lite på ytan bara, då det är ungefär så långt mitt intresse sträcker sig.

• Nysparande i kr: 140 500 kr 
• Avkastning i kr: 120 000 kr
• Totala framtidsportföljen i kr: 662 000 kr  (nyspar+avkastn+50k som tidigare inte räknats med)
• Genomsnittlig sparkvot för min framtidsportfölj är 38,6% per månad.
• Genomsnittlig sparkvot för mina riktade buffertar är 11,2% per månad.

(Detta generar en total sparkvot på 49,8% - MEN det är egentligen helt irrelevant information eftersom jag ändå räknar med att använda mina riktade buffertar. Mest bara en kul siffra att titta på.)

Om vi tittar närmare på avkastningen i procent så är jag lite kluven till hur jag ska redovisa den. Mina fonder på SAVR drar nämligen ner resultatet ganska ordentligt och jag hamnar på en total procentuell ökning på 26,66% (edit: en liten tankevurpa gjorde att jag räknade fel och fick 21% först, men 26% ska det vara). Inte jätteimponerande, så jag splittar och spaltar upp lite istället. Mycket roligare! (Siffrorna hämtade från respektive bank, jag har alltså inte kontrollräknat något själv.)

• Avanza Svenska aktier - +35,50%
• Avanza fonder - +20,61%
• Nordnet KF utländska aktier - +38,83%
• SAVR fonder - +11,89%
• Swedbank Östeuropafond - +10,06% 

Sammanfattningsvis kan man säga att det andra halvåret var mer gynnsamt än det första. Jag satt länge fast i dyn när det nya året tog fart och såg index flyga iväg, allt högre. De första veckorna försökte jag se ljust på tillvaron, men allt eftersom tiden gick fick jag förlika mig med att detta skulle bli ett riktigt skitår. Men mot slutet vände det och jag fick äntligen luft under vingarna. Åtminstone vad gäller aktierna, fonderna kan jag inte påstå att jag är särskilt nöjd med. 

På det personliga planet

Om ni frågar mig, är det här som det verkligen har hänt grejer. Tittar vi tillbaka på 2020, gick det mest åt till att fundera och räkna på när jag kan hoppa av ekorrhjulet och börja skriva på mina memoarer. Inget fel i det, men det kändes en aning tröstlöst eftersom jag insåg att det skulle dröja många års slit på ett arbete som jag inte trivs särskilt bra på. Den vanligt förekommande frågan i våra kretsar dök då upp: Är det verkligen värt det? Tänk om jag trillar av pinn efter nio års slit. Jag har ingen nytta av alla mina miljoner om jag ligger i en kista två meter under markytan. 

What to do, what to do? Jo, men det är kanske dags att ta tag i mitt liv och börja plugga. Läsa upp mina betyg för att få grundläggande behörighet, och i höstas uppnådde jag detta delmål. Det var faktiskt ganska stort för mig, jag hade slutfört något och dessutom med goda resultat. Sedan var det ju det där med att försöka komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Där har jag velat lite, men nu har jag en plan. Jag har skaffat mig ett konto på Antagning.se och börjat spana på kurser. För att bättra på mina chanser att bli antagen har jag också planerat att göra ett högskoleprov till våren. 

Våren - oh, så spännande den ska bli! Ser verkligen fram emot den! 🌸

Jag fattade också beslutet att inte sätta in mer pengar i min framtidsportfölj. Den får flyga fritt nu så länge som min studietid pågår. Istället fyller jag ladorna. Jag vet inte hur länge jag kommer att studera, men utgifterna förblir desamma (om inte högre pga studiematerial och kollektivtrafik) och därför känns det bra att inte vara hänvisad till existensminimum. Eller att behöva avstå att köpa vinterkängor till barnen bara för att mamma ska förverkliga sig själv. 😏 Med min ovan uträknade sparkvot kan jag alltså spara närmare 50% av min lön, till förmån för ladorna.

...och vet ni? Jag skrev ju ett inlägg om Mind häromsistens, där jag funderade på att bli volontär. Jag gjorde slag i saken och skickade in min ansökan. Nu ska jag på en digital intervju på tisdag.

Det finns många högtider på ett år, men jag tycker att det är nyårsafton som är den högtidligaste av dem alla. Jag gillar idén på nystart. Varje år får man en ny chans att börja om. Ett nytt kapitel med blanka sidor, som bara jag får skriva på. Och jag får skriva vad jag vill, det är jag som bestämmer hur det här kapitlet ska bli. Hur det slutar står än så länge skrivet i stjärnorna, men kan det bli annat än bra?

Mina vänner, nu önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År och tackar er för att ni hängt med mig under det år som snart ska läggas till handlingarna. Det har betytt mycket för mig!

Vem där?

Min blogg är inte särskilt stor, men jag märker att ni finns därute. Ni som läser och tar del av mina tankar, ibland kommenterar ni till och med och då blir jag så glad. Ni vet det mesta om mig, men jag vet inte så mycket om er. Det är egentligen en ganska speciell känsla i att visa er som jag inte alls känner, hur min insida ser ut. Det är något som många i min närhet inte har en aning om, hur jag egentligen är. Kanske för att jag håller ganska hårt på min integritet och vill inte vill visa mig sårbar för vem som helst.

Det är väl det som är det fina i kråksången, man blir modigare när man är anonym. Jag skrev häromdagen ett inlägg om Mind och deras linjer man kan ringa om man behöver prata av sig. Tack vare att både den som ringer och den som svarar är anonyma, är det lättare att vara öppen. Dessvärre ser man samma tendens i öppna kommentarsfält på offentliga sajter, där troll föds, lever och frodas och bidrar till en allt annat än trevlig stämning. Själv mår jag bara dåligt av att läsa sådant, så jag håller mig borta. Det var också ett av mina orosmoln när jag startade min blogg, att det skulle komma troll. Men jag har blivit positivt överraskad, ni som kommenterar är så fina och uppmuntrande. Det ger oerhört mycket!

Men jag måste erkänna att jag är nyfiken på vilka ni är. Vilka är ni som hänger här med mig? Jobbar ni, vilken ålder i runda slängar, var bor ni, hur hittade ni hit, har ni någon dröm? Om någon skulle kunna tänka sig att skriva en rad om sig själv, skulle jag tycka att det vore väldigt roligt att läsa. 

Mitt favoritspel som barn, någon som spelat?

God fortsättning, vänner!

Psykisk ohälsa

Jahapp, så sitter man här i soffan utslagen av julmat och frustration över barnens julklappar som nuförtiden inbegriper installationer, parkopplingar, appar och återställningar. Tacka vet jag de jular då barnen önskade sig lego och färgpennor, det var tider det. 

Julen är ofta en hektisk och intensiv tid, förknippad med förväntningar och prestationsångest. Om man är i fas, så är det faktiskt mer roligt än jobbigt. Jag ska erkänna att jag hade en dipp här innan jul, där jag kände att jag hellre låste in mig i badrummet i en vecka än att ta itu med julstöket. Tack och lov kom jag ur den känslan i tid och kan känna mig nöjd med min insats som julvärdinna för detta års firande. 

Det är inte utan att jag skäms lite över att jag ibland tycker att saker och ting kan kännas överväldigande och att jag då vill bete mig som en bortskämd barnunge, genom att klaga eller vilja slå bakut. Jag som har det så bra. Det är inte okej! Om något inte känns bra är det upp till mig att ändra på det, för jag har den möjligheten. Jag kan välja att sänka mina egna krav på mig själv. Jag kan välja att ta hjälp av mina närmaste och jag kan välja att ta en paus från sådant som känns tufft. Det är inte alla som kan det!

Inte minst i juletider blir vi uppmärksammade på att många lider av psykisk ohälsa, ensamhet eller en dålig relation. Det finns så många människor som skulle göra vad som helst för att få byta med mig, till och med när jag känner att jag inte orkar mer. Så vad har jag för rätt att klaga? Naturligtvis är allt relativt och alla har rätt till sina känslor. Det måste gå upp och ner i en människas känsloliv och vi måste få lov att må både bra och dåligt, annars vore vi maskiner. Men jag tänker på de som mår dåligt på daglig basis och inte har rätt verktyg för att ta sig ur det. Jag skulle så gärna vilja göra något. Visst kan man skänka pengar, det är perfekt när man inte har så mycket tid. Men jag skulle vilja göra något mer konkret. 

Tanken har faktiskt slagit mig att jag skulle vilja engagera mig och ställa upp som volontär. Det finns föreningar som har telefonnummer man kan ringa när man mår dåligt. Jag kollade upp Jourhavande medmänniska för ett tag sedan, men då sökte man inga nya volontärer. Nu har jag fått upp ögonen för Mind.se som har tre olika linjer man kan ringa, beroende på vem man är eller vad det är man vill prata om.

• Självmordslinjen - tfn: 90101
• Föräldralinjen - tfn: 020-85 20 00
• Äldrelinjen - tfn: 020-22 22 33

Det som jag känner mig lite osäker på är om jag har den tid som krävs. Jag får fundera en liten sväng till, jag tror ju att jag fixar det...

  

Länge leve bokhandeln

Idag kom jag plötsligt på att jag hade ett ärende till en bokhandel. Vi behöver inte avslöja alltför mycket, men låt oss slå fast att jag behövde ro i land ett inköp innan jul. I vanliga fall skulle det lätt lösas på nätet, men nu vågade jag inte chansa på att försändelsen skulle dimpa ner i lådan innan den 24:e dec.

Nå, var skulle jag då vända mig med mitt ärende? Ett smidigt sätt att lösa det skulle vara att vända sig till något av de köpcentrum som vi är omringade av. Men handen på hjärtat, hur kul är det? Om man ändå ska göra en liten utflykt, är det väl faktiskt lika bra att göra något mysigt av det. 

Genast föll tanken på en liten bokhandel med anor från 1800-talet, i en liten stad inte långt härifrån. Den ser ut och heter ungefär såhär:

Jag menar, kom igen! Vem vill inte stötta den lilla lokala bokhandlaren i stan? I do, I do! Det är en sådan där inrättning som endast har öppet några timmar på lördag och stängt på söndag. Men vet ni, de har extraöppet på söndagar i december fram till jul. Tjoho!

Att släppa in mig i en bokhandel är ungefär som att släppa ett barn fritt på Hemmakväll (godisaffären ni vet). Ögonen tindrar och man vill bara känna på allt som står i hyllorna. Läsa varenda baksidetext, testa varenda penna och dregla över alla fina almanackor. Dessvärre fanns inte just det jag ville ha och mannen i kassan såg ut som en fågelholk när jag frågade efter den, TROTS rådande hajp och att det var ett nysläpp för bara två månader sedan. Nåväl, efter några knapptryck kom han fram till att de hade haft den men att den var slut. Han skulle kunna fixa hem den till imorgon från systerbutiken i systerstaden, men det kändes inte riktigt aktuellt. Jaja, jag fick åtminstone köpt en fin almanacka med Elsa Beskow-motiv, så nu kan 2022 komma. En lättnad för alla, varsågoda!

Det blev alltså en tripp till köpcentrat ändå (som också blivit väldigt fint och luftig efter ett omfattande ansiktslyft), men det må väl va hänt då. Efter denna dag i shoppingens tecken, firade vi med en promenad på just strandpromenaden. Väldigt vackert i solens sista strålar.

Jag har lite dåligt samvete, för hur mycket jag än uppskattar en gammaldags bokhandel, går det inte att komma ifrån att det är både billigare och smidigare att beställa hem från nätet. Men jag kanske hade varit en mer trogen kund om jag bott lite närmare. Nu följer jag åtminstone denna bokhandel på Facebook och blir på så sätt också påmind om den. Kanske kan jag bli bättre på att besöka den nu när jag får i mitt flöde om det är signering eller något annat event på gång.

När jag var yngre drömde jag om att driva en liten bokhandel, där man också kunde köpa muffins och dricka te medan man tittade i böckerna man ville köpa. Om man ser krasst på det kanske inte det är den ultimata affärsidén, men tänk så mysigt det skulle vara.

Har ni några favoritaffärer?

När man bara vill unna sig att fulgråta lite...

...men inte hinner, pga livet. 

Ja, lite så kände jag igår. Min energi var slut och jag befann mig i en (tillfällig) känslomässig svacka. Förr om åren hade jag hanterat det genom att isolera mig i minst ett dygn, gråta, skriva, slå på något hårt, tyckt synd om mig själv och gråtit ännu mer. I trygg förvissning om att imorgon skulle alla negativa känslor vara som bortblåsta och jag skulle vara tillbaka till mitt gamla vanliga jag igen.

Jag ska erkänna att dessa känslostormar kom oftare när jag var yngre, inte sällan i kombination med kärleksbekymmer. Men jag gick in i dem till tvåhundra procent och kom ur dem som en ny människa, efter något dygn. Av förklarliga skäl inträffar de inte lika ofta, vilket måste ses som ett gott tecken, men jag tror någonstans att vi ibland mår bra av att bryta ihop och komma igen.   

Nu tillhör jag den eländiga kategorin människor som inte bara gråter fult, jag ser dessutom ut som sju svåra år dagen efter min gråtorgie. Ögonen är rödsprängda och ögonlocken har svällt upp till minst det dubbla. Vilket innebär att jag måste planera in när det kan inträffa. Det funkar ju inte om jag måste till jobbet dagen efter. Eller om jag har barnen. Eller om jag hade tänkt shoppa på stan. Det är liksom fortsatt isolering som gäller.

Sett ur det perspektivet så är det skönt att jag inte behöver fulgråta särskilt ofta, men jag kan faktiskt sakna det ibland. Det har som en renande effekt nästan. Efteråt känner man sig behagligt trött och helt tom på känslor. Det blir som en norsk reset och man kan sedan på nytt ta sig an det som livet bjuder. Det bästa hade ju varit om man kunde beställa dessa gråtstormar när det passar ens schema, men det händer ju inte. Nä, när det passar som sämst dyker tillfällena upp. Som igår. Jag var miserabel, men jag hade ingen möjlighet att tillgodose mitt gråtbehov. Och idag... är det borta. Vilket antiklimax! 

Men herregud vad jag skulle behöva stänga in mig lite och inte träffa en levande själ. För jag är så slut nu. Folk drömmer om att åka till playan och sippa drinkar. Jag drömmer om en enslig stuga i skogen, massor av te och ett kollegieblock. Fast inte för alltid, bara tills mina batterier laddats upp igen. Några dagar or so. Ensamhet är fantastiskt, så länge den är självvald. Och man ska aldrig ta någonting för givet och jag är oerhört tacksam för allt jag har. 

Tack för att ni lyssnat! <3 

Ditt och datt

Egentligen finns det mycket vettigt jag kan göra med min tid. Plugga lite matte eller borsta tänderna. Det jag allra helst vill göra är att gå ut en sväng, men jag är för tillfället hänvisad till lugn miljö (läs köksbord och en kopp kaffe) eftersom jag väntar på att bli uppringd av vårdcentralen. Har nämligen hamnat i ett slags moment 22 med tonåringen, då jag inte längre får vara ombud för honom och hans eget BankID strejkar...samt att vi inte har någon giltig legitimation då hans pass gått ut och vi ju inte rest runt i världen så mycket det sista, så att det motiverat ett förnyat dito. (hämtar andan) Nåväl, det handlar åtminstone inte om något allvarligt utan snarare mer rådgivning/ handledning. Men medan jag ändå sitter här, så det får bli ett litet inlägg på LaBlog istället.

Vad har hänt sedan sist då? Tja, portföljen mår rätt hyfsat efter mitt intåg i Evolution som hämtat sig något efter dippen. Det tackar jag för även om det är lite läskigt att det blivit mitt andra största innehav bland aktier. Får se hur jag gör där, men det känns som att det finns lite mer att hämta...

Electra tog ju ett skutt i veckan som gick och jag passade på att hämta hem lite vinst på 79,00kr/st, för att fylla på i ett par preffar och VNV Global som gick ner under 100-lappen. Även ZignSec fick en blygsam påfyllning för 15,20kr/st. 

Idag händer det dessutom spännande saker i Nobina, som i skrivande stund är upp 29%. Håll i mig!

(Observera att ingenting jag skriver om ska ses som en rekommendation, eftersom en egen analys alltid är att föredra framför min magkänsla.)

Julklapparna är i princip färdiginköpta, sista beställningen klickade jag hem igår kväll. Jag har en supermysig dotter som är ganska mammig för tillfället, så det gäller att ha en plan och passa på när hon är på toa. Men nu tror jag att jag är nöjd med hennes klappar. Sonens är klara sedan snart en månad tillbaka, hoppas bara att de fortfarande är lika eftertraktade om två veckor som de var vid inköpstillfället.

Plusgraderna har återvänt till västkusten och trots att det fortfarande är ca 15 cm snö kvar, har det blivit ordentligt slaskigt på vägarna nu. Sorgligt är ordet. Vi fick åtminstone hämtat en fin liten gran i ett snötäckt landskap i helgen som gick. Traditionsenligt for vi ut till pappa för att tillsammans strosa omkring i markerna och leta upp den perfekta granen. Sedan avslutade vi med lite tomtegröt innan vi åter styrde kosan hemåt. Med tanke på färdvägen är det nog billigare att köpa gran på ICA, men inte i närheten så mysigt. 

Vad tycker ni om årets julkalender då? Jag tycker den är helskön!

Ha en fin vecka!

Två milstolpar passerade

Usch, det närmar sig nu. Snart gör jag min sista insättning på börsen, för att istället fylla ladorna inför stundande studier. Det är helt och hållet självvalt och jag tvekar inte en sekund huruvida jag gör rätt i att studera eller ej, men det känns faktiskt nästan lite läskigt att sluta nyspara till framtidsportföljen.

Inte minst när jag i slutet av varje månad gör en snabb summering över hur portföljen mår värdemässigt. Den sista november kunde jag konstatera att jag tagit mig över 600.000kr. Det känns helt fantastiskt och smått otroligt eftersom jag upplever att jag halkat efter det sista. Men det hör ju till, att det går upp och ner över tid. 

Jag blir ofta väldigt taggad att spara och snåla ännu mer, efter just dessa summeringar. Därför blir det som ett antiklimax när jag nu ska sluta spara precis efter att ha nått ännu en milstolpe. Å andra sidan kan jag välja att se det som att sluta med flaggan i topp. För alternativet är att jag fortsätter i samma gamla hjulspår i ett stort antal år till. Slita på ett jobb som varken är utmanande eller stimulerande, för att i framtiden kunna kliva av några år tidigare.

Nä, jag lever här och nu. Jag är min egen lyckas smed, som det så fint heter, för det är ju bara mitt eget ansvar att se till att jag får ett så bra liv som möjligt. Att sitta med en varm och kliande offerkofta gagnar ingen, allra minst en själv. Det finns ingen anledning att bli en bitter kärring, om jag har möjligheten att ta kommandot över min framtid.

Kära nån, vilken moralkaka det här blev då. Nå, jag skrev ju i rubriken att jag passerat två milstolpar. Den andra är inte riktigt lika viktig för min del i nuläget, det handlar om årlig utdelning. Jag är ju ingen utpräglad utdelningsinvesterare, men det är ändå en rolig bonus och jag tar tacksamt emot den utdelning jag får. I år har jag tagit mig över 12.000kr i utdelningar, som givetvis återinvesteras. (Det lär väl dröja innan det täcker elräkningen ändå...) När portföljen växt sig stor och stark och en eventuell exit hägrar, kanske det finns anledning att se över strategin och rikta in sig mer på direktavkastning.

Med det önskar jag er en trevlig andra advent, med glögg och lussekatter (med saffran)!