Avslöjat mina planer

Jag har funderat på när som är det bäst valda tillfället att berätta på jobbet att jag har för avsikt att börja plugga. Lite löst beslutade jag mig för att det får bli ganska snart efter årsskiftet, men helst efter en planerad semester i senare delen av januari. Det hela löste sig ganska fint när jag såg att chefen bokat in mig på medarbetarsamtal tidigare i veckan som gick.

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg, hade jag redan informerat min chef i höstas inför en tillfällig rekrytering på avdelningen. Så hon kände till det, fast jag har en känsla av att hon försökt förtränga det. Men på mötet kom vi fram till att det fortfarande är aktuellt och jag ska informera kollegorna så snart jag känner att det passar. Det ska sägas att det blev lite känslosamt inne hos chefen. Hon sa att hon såklart var glad för min skull och att hon tyckte att jag hade mycket mer potential än vad jag får chans att visa på jobbet. Och att jag var hennes bästa värvning. Där började jag faktiskt nästan gråta.

Att berätta för kollegorna var tuffare. Åtminstone precis innan. Jag ville rycka av plåstret och få det överstökat och läget kom ganska snart. Jag tänkte att NU säger jag det och drog efter andan, men så fegade jag ur. Hjärtat bultade, händerna darrade och jag kunde inte fokusera på vad jag gjorde. Skärpning! NU säger jag, drog efter andan igen och började med ett tydligt ...eeeh. 

Det blev lite blandade reaktioner, fast de blev nog faktiskt mer överraskade än vad jag hade trott. Jag har ju trots allt läst upp mina betyg och det visste de om. Jag har visserligen sagt att jag inte haft någon plan med det, för det hade jag inte då. Det var jag också noga med att påpeka, att detta var något som växt fram under senare tid. Två av dem var uppmuntrande och ställde lite nyfikna frågor, men den personen som jag misstänkte skulle ha svårast att acceptera sa nästan ingenting. Hon har det bitvis tufft med ångest och jag tror att hon upplevde det som positivt när jag kom till avdelningen. Jag fick liksom rollen som stabilisator eftersom jag försöker hålla mig lugn när det är stressigt och saklig när det finns risk för konflikt. Nackdelen är att jag inte alls alltid är lugn, men jag har lite svårt att visa mina svaga sidor. Och det leder ibland till att jag känner en viss press på att upprätthålla bilden som de andra har av mig. Men det är mitt eget fel, det vet jag. 

Nåväl, det känns skönt att ha kommit ut och att inte behöva vakta mina ord längre. Nu dröjer det säkert inte lång tid innan resten av företaget vet och med det är bollen i rullning på riktigt.

Över till annat. Imorgon ska min dotter och jag ha en egen date, precis som jag hade med min son för några veckor sedan. Då ska vi bowla och äta lite lunch. Ska bli supermysigt om man bortser från att hon kommer att spöa mig i bowlingen.

Nu längtar vi efter vår!

Börssnack

Det har varit turbulenta dagar på börsen och även om jag inte brukar rapportera mina förehavanden särskilt frekvent, tänkte jag ändå säga några ord om portföljens köp och sälj. Ingenting av det som skrivs här ska ses som rekommendationer, jag går alldeles för mycket på magkänsla för det! :-)
 

Portföljen på Avanza med mina svenska aktier är i skrivande stund -9,76% i år och min KF på Nordnet är -2,80% i år. Det har svängt rejält bitvis och jag känner att det kunde varit mycket värre. Det har också funnits någon enstaka ljusglimt på den mörka börshimlen, som till exempel att MTG (Modern Times Group) stack upp 40% vilket föranledde en snabb försäljning från min sida. Inköpet var ett typiskt impulsköp och det har dalat sedan dess. Skönt att rensa upp lite, faktiskt!

Jag har också äntligen sålt min Östeuropafond och pytsat in pengarna på mitt KF, där jag tagit tillfället i akt och fyllt på med Microsoft. Känns helt rätt, jag har nu kommit upp till en bra nivå där de hamnar på topp10 i den totala portföljen av enskilda innehav. 

I övrigt har jag fyllt på med Softronic, Investor, VNV, VEF, Ratos och Castellum. OCH...en sak till. Jag tog visst in Nibe också. Jag har lite svårt att hålla nere antalet innehav. Det är i nuläget en liten skitpost, vi får se om jag fortsätter att fylla på. Jag har ju faktiskt exponering via Proethos redan. Jag ska känna på det! 

Har ni handlat nåt?

Natti natti, Natthiko

Det är inte utan att det känns oerhört sorgligt, när vi idag nås av nyheten att Björn Natthiko Lindeblad lämnat jordelivet. Det är inte många av oss som uppnår den medvetenhet som han gjorde. Jag vill poängtera att det inte automatiskt innebär att han hade rätt svar på livets alla frågor, men han hade sina svar. Beroende på vem som frågar, får vi olika svar och det är inte upp till andra att döma om de är rätt eller fel. Däremot tror jag att det viktigt att finna mening i livet och det gör vi genom att ställa frågor, genom att försöka förstå och hitta vår egen plats i tillvaron. Och det kan vara svårt och det kan ta tid och det är inte alla som lyckas. 

Men det tror jag att han gjorde. Efter att ha läst hans bok "Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk" började jag följa honom på Instagram. Något som slog mig var hur levnadsglad han var, att han kunde se det magiska i det lilla, trots den sjukdom och den smärta som han så länge tvingats leva med. Naturligtvis måste han haft bra och dåliga dagar som vi alla har, med eller sjukdom, men i grunden måste han varit starkt förankrad i den övertygelse som tillät honom att se ljuskornen i tillvaron. 

Därför känner jag inte odelad sorg, jag känner också en glädje för hans skull. Han hade bilden klar för sig, hur han ville leva och hur han ville dö. Och han fick göra det på sitt sätt. Det leder oss in på en känslig, ja rent av infekterad frågeställning, nämligen den om aktiv dödshjälp. Rätt eller fel. Observera att jag inte skrev ett frågetecken där, för jag inte för avsikt att debattera det här. Det finns både för- och nackdelar och det är ingenting vi löser här, men frågan är verkligen värd att tänka på. Av förklarliga skäl var detta en hjärtefråga för Natthiko och jag förstår det. En del av mig undrar om liv till varje pris är det mest humana, och hur man kan resonera så när det kan medföra att man istället får leva en outhärdlig smärta. Är det liv? Jag antar att genom att ha den livsåskådningen, slipper man prata om döden. För är det någonting man är rädd att prata om, så är det döden. Ändå finns den överallt!

Jag är tacksam att jag fått ta del av Natthikos klokskaper och trots att han inte finns kvar i fysisk form, så lever han ändå kvar i våra minnen.

Inte jätteimponerad

Mmmm, det är anno 2022 jag pratar om. Som jag nämnde i förra inlägget har det varit tufft på jobbet. Det påvra personalläget har fortsatt i samma anda och det har frestat på en del. Sedan visade det sig dessutom på ett snabbtest i fredags att dottern åkt på Corona (OBS*1, hon heter INTE Magdalena Andersson), det var bara att snällt stanna hemma. Mina tankar går oavkortat till min stackars kollega som nu stod ensam kvar på avdelningen. Vi åkte direkt till VC för att ta ett PCR-test, men det visade sig att det inte var bara att bara. Vi köade i snålblåsten i 1,5 timma och min högra stortå värkte av kyla när vi äntligen styrde kosan hemåt. Och dottern var det förstås också lite synd om... Ett litet ord om min dotter, hon är så stark! Hon råkar alltid ut för prövningar såsom blindtarmsoperation, tandoperation, svalt-prydnadsstens-operation och allergi. Bara för att nämna en del. Så hon visste genast att hon nu skulle testa positivt på snabbtestet, medan jag försökte peppa och få henne att tänka positivt istället. Men naturligtvis hade hon rätt!

Ytterligare en tråkig aspekt på detta nya läge för familjen är följande: eventuell inställd skidsemester. Det känns lite extra tråkigt eftersom vi förra året ställde in den på eget initiativ, då läget inom vården var väldigt ansträngt. Vi ville inte riskera att dra på oss benbrott el. dyl. och komma in till sjukhuset på bortaplan å ba: "Hej hej, vet att det är lite corona nu liksom, men kan vi bara få gå emellan och fixa detta först? Går bergis superfort, här har du en näsduk!" Det ser för tillfället inte helt ljust ut, då bara en i flocken testat positivt och semestern närmar sig. Lyckligtvis är vi fullvaccinerade, så vi hoppas på en mild variant åtminstone. Och skidor lär vi kunna åka vid fler tillfällen. 

Börsen är också en deppig historia, men jag har passat på att fylla på lite i Investor, Softronic och Microsoft (OBS*2, ej köprek - gör din egen analys!). 

En fördel med vår situation är dock att jag kan ägna mig de självstudier jag behöver göra för att komma vidare hos Mind. Jag blir lika taggad varje gång jag loggar in och tar del av det material som ska gås igenom. Men nu börjar jag också bli lite nervös inför stundande samtal, jag vill ju göra så bra ifrån mig jag kan och tänk om jag inte levererar...

Ha en fin vecka därute!

Vad händer?

Ja det är väl just inte så mycket, men jag vill ändå sända er ett livstecken. 

Fast såklart att det hänt någonting, jag har till exempel varit på intervju för Mind där jag också fick lämna referenser. Ett dygn senare fick jag veta att jag gått vidare och ska nu påbörja min utbildning. Det ska verkligen bli intressant.

Idag ska min son och jag iväg och spela biljard, sedan avslutar vi med en bit mat. Det var ett förslag från honom och jag är glad så länge mina barn vill umgås med mig. Oftast får vi egentid genom att vi tar promenader, och han har snällt följt med mig så många gånger att jag tycker att det är på tiden att vi lyxar till det nu.

Som hos så många andra flyttar julen så sakteliga ut här och lämnar plats för nya möjligheter. Jag måste erkänna att heminredning inte står högt på min lista av intressen, men det är tillräckligt för att veta att jag inte är nöjd med våra gardiner i kök och vardagsrum. Det är också där vi byter till en juluppsättning såhär års och när det nu åter är dags att byta tillbaka, så har vi kommit fram till att vi ska skaffa nya gardiner. Beställde således till vardagsrummet och lite nya textilier till badrummet från Jotex. Till köket hittade vi ingenting där, så vi får leta vidare. 

Apropå nyinköp, så har mitt bloggläsande fått mig att tänka till när det är dags att släpa hem något nytt till huset. En in - en ut! Å ena sidan ligger jag bra till för jag har rensat en del under ledigheten, men å andra sidan har jag inte rensat bland just gardiner. Det kanske jag skulle göra och vara lite tuff. När det kommer till sådana nyttosaker som gardiner, möbler och köksattiraljer, måste jag erkänna att jag har svårt att göra mig av med sådant jag inte använder. Vi har ju fyra tonåringar som kommer att skaffa egna hushåll så småningom, då är det alltid bra att ha en första uppsättning. Men låt oss vara ärliga, ingen av dem kommer att vilja ha våra gamla grejer! Speciellt inte gardiner!!!

På jobbet har det varit en ganska tuff start, där hälften av personalstyrkan var borta några dagar. Det betyder att jag var själv med vårt nyförvärv. Hon är jätteduktig och var till stor hjälp, men det är ändå ett väldigt planerande för mig eftersom hon inte kan allt. På den vecka då många har det lite halvsoft på jobbet, var det stressigare än någonsin för min del. Men... jag kanske får skylla mig själv en liten aning. Så här års är det nämligen fullt upp på min avdelning och vi har mycket att beta av. Naturligtvis ska jag bara se till att klara av dagen, med tanke på personalläget, men det är svårt. Så jag startade upp lite väl många uppgifter, men men... Då känner jag åtminstone att jag bidragit!

Portföljen travar på och säger väl varken bu eller bä. Den ligger hyfsat ofta i närheten av index. Jag har äntligen sålt av min tråkiga Östeuropafond, det var inte många kronor men de ska in på mitt KF hade jag tänkt, så att jag kan köpa fler Microsoft!

Har det nya året varit snällt mot er hittills?

Julens bloopers

Jag firar in det nya året med ett första inlägg för år 2022, vilket även råkar sammanfalla med det totalt hundrade inlägget på den här bloggen! Tjohoo!

Jag skulle vilja passa på att börja med ett litet tips till alla er som planerat att göra tjälknöl! Kalibrera era ugnar! Huh? tänker ni då. Okej, såhär... För ganska exakt tre år sedan gjorde jag min första tjälknöl och det resulterade i en fantastisk måltid. Så gick åren och nu jag tänkte försöka mig på att göra denna favorit i repris. Jag vet att min ugn är ojämn och det är irriterande, men skitsamma när maten ska stå inne i ca 12 timmar. Vad jag inte visste var, är att den nu inte heller värmer till önskad temperatur. Den ligger ca 10 grader under, på en så låg temperatur som 75 grader. Så när min kära knöl går in på sin trettonde timma och temperaturen inte ens kommit upp i 63 grader, börjar jag ana ugglor i mossen.

Jag ökade på temperaturen i ett desperat försök att rädda nyårssupén och lät den stå inne tills knölen var 68 grader. Då åkte den ut och ned i saltlagen. Den såg så liten, grå och ynklig ut att jag började fundera på vad en Plan-B-middag skulle kunna bestå av. Mitt humör var inte på topp och min taktfulle make höll sig i periferin tills han bedömde läget säkert igen, dvs efter att jag skurit upp och provsmakat köttet ca 5 timmar senare och han såg att knölen inte åkte i soporna. Faktum är att den faktiskt blev ännu godare än sist!

Nå, det om detta! Eller förresten, jag bjuder på ett tips till. Läs, njut och lär för det här vill man inte vara med om...åtminstone inte i mer fancy sammanhang!

OM du någon gång har tänkt tanken att använda en PET-flaska, som ursprungligen innehållit vatten av valfritt slag, som frysklamp på sommarhalvåret, se för sjutton gubbar till att genast hälla ut den vid hemskomst! Annars finns risken att den snart åker in i matkällaren till sina kompisar igen, som ännu inte gått igenom den förnedrande förvandlingen till kylklamp. Ni kan säkert gissa vad som händer några månader senare, inför stundande julbord. Man inventerar bubbelvattenförrådet, dvs kollar datum, räknar flaskor och stödhandlar. Sedan åker allt in i kylen!

På julafton åker allehanda drycker fram på bordet, inklusive bubbelvatten. Första flaskan går åt fort och nästa ställs fram. Den går runt ett varv och några glas fylls på, men sedan sjunker inte nivån mer. Jag tänker inte så mycket på det, eftersom det är en del annat som ska roddas och intressanta samtal som pågår. Däremot noterar jag att min bordsherre, som älskar bubbelvatten, plötsligt gett sig på julmusten. Men alltså, det är ju jul. Han vill väl unna sig! Det går en liten stund och snart hörs min ömma moders gälla stämma ljuda över hela köket:

- Nämen, vad konstigt! Det smakar ju inte citron det här! Eller gör det det, kan inte du smaka? Jag kanske har tappat smaksinnet! Jag kanske har Corona!

Det är lustigt ändå, hur hjärnan fungerar. Eftersom jag helt förträngt att vi använt en sådan flaska som kylklamp några månader tidigare, fanns det naturligtvis inte på kartan att detta skulle kunna inträffa. Men i samma sekund som mamma öppnat munnen, vet jag precis vad som hänt. Vi är inte så märkvärdiga i vår familj, så det hela avlöpte tämligen odramatiskt efter att jag först grälat lite på mamma för att hon dricker upp våra kylklampar, när det finns så mycket annat att dricka på bordet. Men lite förargligt kändes det ändå...

Jaja, det var förra året! Nu vänder vi blad och blickar framåt, imorgon börjar allvaret igen!

Sammanställning 2021 - BAAAM!

Nu är den tiden kommen på året då vi drunknar i varandras sammanställningar, utvärderingar och redovisningar, och jag tänker inte göra ett dugg för att göra något åt den situationen. För här kommer nämligen min också! Håll till godo! 

Numeriska värden för 2021

Eftersom min blogg klassats som en ekonomiblogg av några fyrkantiga algoritmer, tänker jag att vi börjar med de mer hårda värdena. Det blir ingen djupdykning utan jag nöjer mig med att skrapa lite på ytan bara, då det är ungefär så långt mitt intresse sträcker sig.

• Nysparande i kr: 140 500 kr 
• Avkastning i kr: 120 000 kr
• Totala framtidsportföljen i kr: 662 000 kr  (nyspar+avkastn+50k som tidigare inte räknats med)
• Genomsnittlig sparkvot för min framtidsportfölj är 38,6% per månad.
• Genomsnittlig sparkvot för mina riktade buffertar är 11,2% per månad.

(Detta generar en total sparkvot på 49,8% - MEN det är egentligen helt irrelevant information eftersom jag ändå räknar med att använda mina riktade buffertar. Mest bara en kul siffra att titta på.)

Om vi tittar närmare på avkastningen i procent så är jag lite kluven till hur jag ska redovisa den. Mina fonder på SAVR drar nämligen ner resultatet ganska ordentligt och jag hamnar på en total procentuell ökning på 26,66% (edit: en liten tankevurpa gjorde att jag räknade fel och fick 21% först, men 26% ska det vara). Inte jätteimponerande, så jag splittar och spaltar upp lite istället. Mycket roligare! (Siffrorna hämtade från respektive bank, jag har alltså inte kontrollräknat något själv.)

• Avanza Svenska aktier - +35,50%
• Avanza fonder - +20,61%
• Nordnet KF utländska aktier - +38,83%
• SAVR fonder - +11,89%
• Swedbank Östeuropafond - +10,06% 

Sammanfattningsvis kan man säga att det andra halvåret var mer gynnsamt än det första. Jag satt länge fast i dyn när det nya året tog fart och såg index flyga iväg, allt högre. De första veckorna försökte jag se ljust på tillvaron, men allt eftersom tiden gick fick jag förlika mig med att detta skulle bli ett riktigt skitår. Men mot slutet vände det och jag fick äntligen luft under vingarna. Åtminstone vad gäller aktierna, fonderna kan jag inte påstå att jag är särskilt nöjd med. 

På det personliga planet

Om ni frågar mig, är det här som det verkligen har hänt grejer. Tittar vi tillbaka på 2020, gick det mest åt till att fundera och räkna på när jag kan hoppa av ekorrhjulet och börja skriva på mina memoarer. Inget fel i det, men det kändes en aning tröstlöst eftersom jag insåg att det skulle dröja många års slit på ett arbete som jag inte trivs särskilt bra på. Den vanligt förekommande frågan i våra kretsar dök då upp: Är det verkligen värt det? Tänk om jag trillar av pinn efter nio års slit. Jag har ingen nytta av alla mina miljoner om jag ligger i en kista två meter under markytan. 

What to do, what to do? Jo, men det är kanske dags att ta tag i mitt liv och börja plugga. Läsa upp mina betyg för att få grundläggande behörighet, och i höstas uppnådde jag detta delmål. Det var faktiskt ganska stort för mig, jag hade slutfört något och dessutom med goda resultat. Sedan var det ju det där med att försöka komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Där har jag velat lite, men nu har jag en plan. Jag har skaffat mig ett konto på Antagning.se och börjat spana på kurser. För att bättra på mina chanser att bli antagen har jag också planerat att göra ett högskoleprov till våren. 

Våren - oh, så spännande den ska bli! Ser verkligen fram emot den! 🌸

Jag fattade också beslutet att inte sätta in mer pengar i min framtidsportfölj. Den får flyga fritt nu så länge som min studietid pågår. Istället fyller jag ladorna. Jag vet inte hur länge jag kommer att studera, men utgifterna förblir desamma (om inte högre pga studiematerial och kollektivtrafik) och därför känns det bra att inte vara hänvisad till existensminimum. Eller att behöva avstå att köpa vinterkängor till barnen bara för att mamma ska förverkliga sig själv. 😏 Med min ovan uträknade sparkvot kan jag alltså spara närmare 50% av min lön, till förmån för ladorna.

...och vet ni? Jag skrev ju ett inlägg om Mind häromsistens, där jag funderade på att bli volontär. Jag gjorde slag i saken och skickade in min ansökan. Nu ska jag på en digital intervju på tisdag.

Det finns många högtider på ett år, men jag tycker att det är nyårsafton som är den högtidligaste av dem alla. Jag gillar idén på nystart. Varje år får man en ny chans att börja om. Ett nytt kapitel med blanka sidor, som bara jag får skriva på. Och jag får skriva vad jag vill, det är jag som bestämmer hur det här kapitlet ska bli. Hur det slutar står än så länge skrivet i stjärnorna, men kan det bli annat än bra?

Mina vänner, nu önskar jag er ett riktigt Gott Nytt År och tackar er för att ni hängt med mig under det år som snart ska läggas till handlingarna. Det har betytt mycket för mig!