Stellan är en åsna!

-Stellan är ingen häst! Stellan är en åsna, hälsar jag innan dörren ens gått igen bakom mig och jag släpper ner IKEA-kassen med ridsakerna på hallgolvet. Min man gnäggar lite opassande inifrån tv-soffan och katten kommer för att hälsa mig välkommen. Han ryggar tillbaka när han känner doften och smiter iväg med låg profil. Tisdagar älskar han mig inte som mest.

Detta var min sjätte lektion och min femte häst. Egentligen ska man ha samma häst fyra gånger i rad innan man byter häst, men det har alltså inte varit så för min del. Inte på långa vägar. Jag kan se nyttan i den idén annars, speciellt som nybörjare. Jag upplever att det är svårt att hitta sig själv som ryttare om jag inte har chansen att lära känna hästen jag rider på. 

Jag fick ha Charlie två gånger i rad och första gången var inte fantastisk, men andra gången började vi förstå varandra. Eftersom han inte är en av favoriterna i stallet, tänkte jag att nu får jag nog honom de följande två gångerna också. Och det kändes bra. Men så blev det alltså inte. Jag fick Stellan.

Redan när jag kom gående över stallgården började jag ana oråd, för framför mig utspelade sig en scen jag inte sett förut. En flicka stod och skramlade med en mugg vid ingången till stallet. Och strax därefter dök en sugen häst och en svettig kvinna upp i mitt synfält.

-Det var en bra idé, pustade kvinnan.

Jag följde efter och bad en stilla bön som inte hörsammades, för hästen leddes in i Stellans spilta. Jippi! Jag gick fram till dem och sa att de inte behövde sadla av, att jag strax skulle ha honom.

-Ska du ha honom nu? Åhneej, stackars dig, utbrast flickan storögt.

-Nej, men så farligt är det inte. Han ville bara inte ner till stallet, skyndade sig flickans mamma att flika in. Hon uppfattade helt klart min oroliga uppsyn.

Okej, tänkte jag. Då borde det inte vara några problem att gå tillbaka upp till ridhuset igen då. Ack så jag bedrog mig. Det här var en häst med lite tålamod och mycket vilja! Vi bekantade oss i spiltan en stund innan det var dags att gå ut, det här skulle nog ändå fungera. Jag ledde ut honom ur spiltan och sedan var det stopp. Jag smackade, klappade och var bestämd. Utan resultat. Jag gjorde en vändning med honom och släppte fram hästen bakom, kanske skulle han hänga på den? Eller också inte! Han hittade lite hö på golvet. Jag försökte knuffa, få honom att tappa ögonkontakten med höet. Men det var ungefär lika lätt som att flytta en Volvo XC60 i sidled. Då föll min blick på ridspöstället innanför dörren. Det enda som stod till buds var ett långt spö, med ett lika långt snöre fäst i toppen. Piska? Tänk Cirkus!

Det räckte att han såg den och ett lätt petande för att han skulle förvandlas till ett oskyldigt lamm. Jag var noga med att ha den synlig för Stellan hela vägen upp till ridhuset. Under lektionen lyssnade han bra, men han vägrade börja trava på mina kommandon. 

-Hur känner du inför att ha ett spö, undrade instruktören Jonas.

-Eh, ja alltså jag har ju aldrig hanterat ett och vet inte hur jag ska hålla, började jag.

-Nä, men då struntar vi i det. Jag springer med och startar igång honom, Stellan är en väldigt seg häst.

De gånger vi fick trava var helt underbara, det kändes fantastiskt med lättritten. Vi var ju bara så jäkla rätt ihop och Jonas kommenterade flera gånger hur snyggt det såg ut. Tyvärr blev det ändå mest skrittande eftersom Stellan bara travade när han hade Jonas blick på sig. 

När lektionen var slut, skulle vi åter ner till stallet igen. Piskan hade jag ställt ifrån mig i ridhuset innan lektionen började, så den fick jag inte med mig ner. Jag hoppades att Stellan skulle samarbeta ändå, men vi hann knappt utanför porten innan han bestämt drog åt höger och skulle börja beta i slänten. Jag försökte med allt.

-Får jag låna ditt spö, frågade jag tillslut tjejen bakom.

Det räckte nog med att bara säga ordet spö, för Stellan rättade plötsligt in sig i ledet igen. Tills han förstod att jag inte hade något spö i handen. Då drog han åt vänster för att prova kvalitén på det gräset istället.

-Här, sa tjejen leende och räckte mig spöt.

Genast förvandlades Stellan till ett skenheligt litet lamm igen och efter det släppte jag inte spöet.

Vad vill jag med den här texten då? Jag vet inte riktigt, kanske bara pysa lite. I den mest perfekta av världar lär jag mig att rida med små hjälper, men jag kanske måste acceptera att det finns vissa ridskolehästar inte lyssnar om man inte har ett spö i handen. Jonas menade att de mer erfarna ryttarna red med spö på honom och i så fall måste väl jag också det, antar jag. Han lovade dock att jag skulle få en piggare häst nästa gång. 

Sedan är det ju också det här att jag får nya hästar hela tiden och vissa kanske är mer benägna att "testa" nya ryttare. 

Om någon hästvan (eller hästovan också för all del) person läser detta och får några spontana tankar om den här texten, får man gärna dela med sig i kommentarerna.   

Jag och alla med mig

fick se norrsken igår kväll. Jag har inte forskat så mycket i hur det sträckte sig över vårt avlånga land, men det verkar vara många som sett det för det fullkomligt svämmar över av bilder på sociala media. Jag vill inte vara sämre så klistrar in en bild jag å. Fotograf är maken för min telefon ville inte samarbeta.

Man säger ofta att en bild inte berättar allt, men faktum är att färgen kom med kameralinsen. Vet inte om det var för ljust omkring oss. Däremot gick det inte att få med flammorna på bild, det var en mäktig upplevelse. De rullade över himlavalvet likt vågor på en strand.

Jag får spurta ner till grannen sedan, eftersom deras hus och/ eller tak är med på i princip varje bild. Det kan nog vara roligt för dem att se.

Så nu lämnar jag detta och ni som bryr er måttligt om norrsken kan andas ut. Ni kanske hellre vill läsa om att jag sitter och laddar inför att ringa ett samtal om en liten stund. Jag låg och överlade med mig själv sent igår kväll, för vem behöver sova liksom, och kom fram till att Jag gör det. Kanske. Jag har nämligen sökt ett jobb. Ett jobb som jag nog skulle ha chansen att få (bortsett från potentiell risk för åldersdiskriminering), OM det inte vore för att denna stad snart översvämmas av varslade arbetstagare. Jag skulle dock tro att om någon av dem söker, så är de i och för sig överkvalificerade. Men för att sticka ut tänkte jag höra av mig till kontaktpersonen och chit chatta lite. Jag har ett par vettiga frågor på lut, men tänk om hon också har det? Hjälp!

Samtidigt har jag ju mitt pluggande. Så nu har jag ältat färdigt det här också. 

Helgen spenderades på en liten ö med tre andra kvinnor som tycker om att skriva. Så det gjorde vi. Och åt god mat, drack gott vin och pratade en masse. Detta var andra tillfället vi träffades på det här sättet, och andra gången vi fick besök av den lokala författaren. Det är fantastiskt att få möjligheten att prata med någon som uppnått ett mål man själv är intresserad av. Hon och fyra andra författare har tagit initiativ till en bokmässa i Stenungsund den 11/3, där ca 80 författare kommer att vara på plats. På vanliga mässor förekommer det ofta förlagsrävar och påstridiga marknadsförare, men denna mässa ska ha mötet i fokus. Mötet mellan Läsare och Författare. Jag tycker att det låter fint och avslappnat. Gå dit vettja om ni är intresserade, eller bara är trötta på att sitta hemma. Det är gratis entré! 

Från en av helgens morgonpromenader

Jag trodde att jag skulle ha mer att rapportera, det var ju en vecka sedan senaste uppdateringen, men det är tomt i min hjärna. Bådar gott inför mitt telefonsamtal... Hjälp igen! Varför utsätter jag mig för det här? Kanske ska äta lite frukost först, ja så får det bli.

På återseende!

 

Godkänd första

Jag har precis fyllt på min kopp med rykande hett kaffe. 75% av barnen har givit sig av till respektive skolor och resterande 25% påbörjar sitt sportlov idag och ligger därför kvar i sin varma säng. Utanför bråkar vinden med fågelmataren som tvingas utföra en ryckig dans. Det är mysigt. Jag tycker om att sitta inomhus och lyssna på oväder. Vara glad att jag slipper ge mig ut.

Om motivationen inte sviker ska jag ut lite senare. Ta ett litet varv i spåret. Vänja musklerna vid aktivitet igen, de har fått respit alltför länge. Jag var faktiskt ute i fredags. Jodå, mellan G-delen och VG-delen på tentan gav jag mig ut. Jag var beredd och hade löparkläderna på så att det bara skulle vara att snöra på sig skorna och slänga på sista lagret. Det regnade vilket innebar att jag fick vara ensam med mina tankar. Bästa vädret i det avseendet.

Jag fick alltså godkänt på G-delen utan hjälp av mina dugga-poäng. Det var några deltagare som kuggade, så jag är ödmjukt tacksam att inte vara en av dem som har en omtenta framför sig. VG-delen gick mindre bra. Jag lyckades skrapa ihop en del poäng, men jag ställer mig ytterst tveksam till att jag ska lyckas få VG på hela kursen. 

Idag tar jag nya tag och öppnar med Arbetsrätt. Det ska bli intressant, det är ju något vi alla berörs av i någon mån. Ja, alla vi som inte är FIRE då.

I onsdags var vi ute på lite häng i Majorna. Bror Gunnar Jansson och Christoffer Johansson klubbade på Hängmattan, Musikens Hus. Gratis inträde, jorå. Inte gratis vin, närå. På det hela taget var det mysigt. Men det fanns också en viss förbättringspotential. Till exempel hade jag önskat att samtliga rum i lokalen hade högtalare, men tyvärr var det bara möjligt att lyssna i ett rum som var till bredden fullt av folk. Men finns det hjärterum...

Gillar nykterhetstestet i form av en trasmatta på golvet framför baren. Så länge du inte snubblar på den kan du beställa ett glas till.

Random snubbe som klarat testet, väntar på sin belöning.

Det är sällan vi gör den här typen av utsvävningar, men därför blir det lite extra kul när man väl gör det. Nästa gång ska vi se till att komma tidigare och få plats på första parkett. Kanske slå till på en liten matbit till och med?

Det var en rafflande final i På Spåret i fredags, tittade ni? Riktigt underhållande med två bra lag i kupéerna och en välförtjänt vinst till Marie och Fritte. Jag kan inte låta bli att förundras av de kunskaper som deltagarna sitter inne på. Fast jag måste skryta och nämna att jag faktiskt lyckats ta två 10-poängare i rad på de senaste programmen, både Trollhättan och Mora. Annars är jag helt värdelös på städer, allrahelst i utlandet. 

Nu ska jag se till att få i mig lite frukost och sätta igång den här dagen. Hoppas att ni får en fin vecka. Våren är på ingång, första tranan har siktats vid Hornborgarsjön. 

   

Jag spottade och svor...

...över fenomenet LinkedIn för ett tag sedan, länk dit, då jag inte riktigt kände att jag passade in i mallen. Jag håller fast vid att jag fortfarande inte uppfyller kriterierna som fullvärdig medlem, men jag har faktiskt börjat smyghänga där lite. "Know thy enemy" ni vet...

Jag draperar mig i osynlighetsmantel och surfar runt bland flashiga titlar, duckar för personliga meddelanden från Diane på kundservice som menar att just min profil har fått si och så många träffar och jag bara måååste uppgradera till Premium och läser otaliga artiklar under en minut.

Och vet ni, det är inte så illa faktiskt. Man får ta vistelsen där med en nypa salt, kisa litegrann, snabbscrolla förbi irritationsmoment och vips blir det uthärdligt. Ja till och med lärorikt. Under ett och samma tak får jag tillgång till en mängd information och nya arbetsrelaterade insikter. Tips på och länkar till organisationer som utvecklats till högintressanta för mig. Det har till och med gått så långt att jag ansökt om medlemskap i ett förbund och skaffat ett konto hos en annan instans. Mer om det kommer troligtvis i framtiden. Allt tack vare LinkedIn...

För att visa min tacksamhet bytte jag faktiskt profilbild till en något skarpare, så nu slipper talangscouterna sitta och gnugga sig i ögonen när de tittar på mig. Jag har däremot inte översatt min yrkestitel till engelska, det får väl bli nästa steg.

Nä, tentan närmar sig med stormsteg och här sitter jag och prokrastinerar. Dags att plugga på begrepp som subrogation, lagfart, inkorporering och jordabalk. Just det, Alla Hjärtans Dag idag, var lite extra kärleksfulla mot er omgivning...

Tack för att ni finns! 

Pissvecka - och; vi får se

Åtminstone på börsen. På Avanza är jag ner 4,85(!)% och det är delvis mycket tack vare Handelsbanken. Även Volvo, Nibe, Boliden, Evolution och Castellum har bidragit duktigt till veckans fall. Nåväl, jag har passat på att fylla på i både Handelsbanken, Castellum och Securitas den här veckan. Riktigt roligt att shoppa lite, även om summorna är marginella. Det känns som en evighet sedan jag var inne och mixtrade med mina innehav. Jag sålde H&M för ett tag sedan och de pengarna fungerar som kassa i dagsläget, känns bra att vara redo och de pengarna jag köpte för i veckan är sånt som blivit över från min feta ersättning från CSN.

På fredag ska jag ha mitt livs första tenta. Jag blir stissig bara av ordet, uschuschusch. Men jag tror att det kommer att gå bra. Nu har jag gjort min andra dugga och den gick bra, bara ett fel där också, vilket innebär att jag har med mig fyra poäng till tentan. Med andra ord behöver jag bara ha åtta rätt för att bli godkänd på tentan om jag förstått det rätt. Får jag bra resultat på G-delen kommer jag nog att pröva lyckan på VG-delen också. Kan jag få VG på kursen är det dumt att inte prova! Vi får väl se hur det går.

I ridhuset är framgångarna lite färre. Jag har fastnat och vet inte hur jag ska komma vidare. Det är antagligen bara att kämpa vidare så lossnar det. Men jag har svårt att få fart på hästarna, de känns lite trötta. Jag vet att vissa använder ridspö, men det vill jag helst inte behöva. Jag överväger att boka in en privatlektion, för det finns i princip ingen tid på lektionerna att dyka ner i min teknik. Vi får se.

Trots att barnen inte är här denna helgen är det mer liv i luckan än vanligt. Min mamma är på besök och hon sitter klistrad framför tv:n och tittar på skidor i detta nu. Hon kommenterar och har sig därinne i vardagsrummet, riktigt trevligt. Tidigare var vi ute på en vårpromenad. Det är verkligen bästa tiden vi har framför oss. Vetskapen om att våren ligger i startgroparna. Sedan, när det väl satt igång, går allt i en sån rasande fart att det svårt att hinna med och njuta. Ibland önskar jag att det ingick en fjärrkontroll till livet, så att man kunde pausa då och då. Eller kanske spela in vissa perioder för att kunna återuppleva dem när det känns lite trist.

Tiden går så galet fort, om en månad är det åter dags att välja kurser för hösten. Jag är fortfarande kluven till vilken inriktning jag vill ha. Jag har några alternativ och bland dem ingår en YH-utbildning som i slutändan kan leda till jobb inom säkerhet och beredskap. Problemet är att den bara går på 75% och därför drar ut på tiden. Det skulle ta två år, vilket inte alls känns lockande! Om jag inte hittar ett relevant jobb att parallellt sysselsätta mig med. Det hade ju varit det bästa! Vi får se...helt enkelt.  

Glad Vår

Ska nog ta och joina mamma i soffan framför skidorna nu! Ha en fin helg!

Nyfiken...

...på era bloggvanor. 

Innan jag själv började blogga läste jag inga bloggar. Lite oklart varför men jag kanske inte visste riktigt hur man hittade intressanta bloggar. 

Nu har jag samlat ihop ett gäng bloggar som jag frossar i och de går under kategorierna ekonomi (såklart), skrivande, livsstil, nördig fakta, etc. 

Oftast blir det väl att jag läser på kvällen när jag landat i soffan, och det är inte alltid jag hinner läsa allt jag vill. (Eller tidigt på mornarna vid köksbordet innan jag öppnar skolböckerna.)

Över till er, om ni har tid och lust hade jag blivit väldigt glad om ni berättade något om era bloggvanor. Ni får skriva vad ni vill, men annars är jag nyfiken på till exempel:

• hur hittar ni intressanta bloggar?
• vilka kategorier läser ni gärna?
• finns det någon kategori som ni saknar i bloggvärlden?
• när och var läser ni?
• hur ofta läser ni bloggar?
• har ni någon favoritblogg? (ja förutom den här då såklart 😉)

************************************************

Det är en vintrig söndag här på västkusten... Kanske snarare snödag än söndag? 

Inga västkustska granar, men ändå...

Hoppas att ni får en fin dag!

Dags att vittja ladorna

Veckorna susar förbi likt dyrbara Mercor på autobahn. Sedan sist har jag fått ett VG på mina första 30 högskolepoäng, så glad och tacksam. Inte för att jag har fattat riktigt vad det spelar för roll om man får G eller VG, men det ser ju bra ut i alla fall.

Vi har också avverkat årets traditionsenliga skidsemester. Backarna var de helt klart bästa ever, trots att vädret var i gråaste laget. Men vad gör väl det? Det här året tog jag dock beslutet att endast åka på förmiddagarna och plugga på eftermiddagarna. 

Jag har idag också stiftat bekantskap med begreppet "dugga" i universitetssammanhang. För er som inte heller har haft koll på detta fenomen, kan jag kortfattat beskriva det som en frivillig minitenta. Om man gör bra ifrån sig, finns möjlighet att få med sig poäng som man tillgodoräknar sig på den riktiga tentan som kommer lite längre fram. Hur det gick? Jotack, bara ett fel så om jag förstått det rätt tar jag med mig två poäng från den här duggan till förestående tenta. Känns bra! 

I ridskolan går det också bra. Jag har ju bara haft två lektioner (tredje imorgon), men det är roligt. Det är lite utanför min comfort zone fortfarande, just rutinerna som man liksom bara... ska förstå i ridskolan. Men jag lär mig, och interaktionen med hästarna är ljuvlig och att rida är ju fantastiskt ju! Och stallkamraterna är väldigt snälla och hjälpsamma. Har redan börjat tjuvkika lite på hur det fungerar med medrytteri här i krokarna, inte dags riktigt än men ändå... Hoppas att jag får prova på att galoppera imorgon. Jag avstod förra gången men ångrade mig efteråt.

Att ta beslutet om att bygga upp en ordentlig buffert visade sig vara klokt, även om det var riktigt surt att inte kunna nyspara alls till framtidsportföljen. CSN vill nämligen ha snabbt inrapporterade poäng från skolan för att bevilja vidare utbetalningar. Det lirar dåligt kan jag säga. Min senaste utbetalning var innan jul. Inte heller fick jag min lön för mitt extraknäck på jobbet. Fast det kunde jag nästan räkna ut med... ja. Jag frågade chefen då om vi inte behövde fixa lite med pappren kring min tjänsteledighet eftersom jag hoppat in när jag inte skulle, men hon trodde inte det. Inte heller bemödade hon sig med att kolla med lönekontoret att jag skulle få mina pengar, jag fick fråga efter dem. Nu hoppas jag att de åtminstone får löst det till nästa lön.

Det jag nallat av bufferten kommer jag att sätta tillbaka när kulorna börjar rulla in igen, ingen skada skedd. Det är verkligen en skön känsla att vara oberoende. Ja relativt då, men att inte behöva känna ekonomisk stress över omständigheter man inte själv kan råda över.

En längre tid har jag hållit utkik efter en speciell sorts dricksglas. En klassisk sort som kittlar en nostalgisk nerv. Jag har kollat på loppisar, Tradera och facebookgrupper utan resultat. Eller ja, utan resultat eftersom jag inte vill få dem skickade till mig med posten. Men plötsligt dök de upp i närheten i flödet på sociala medier i en budgivning, som jag vann. Så idag har dessa guldklimpar flyttat hem till mig. 

Väcker de några minnen? 

 

Nu tackar jag för mig för den här gången. På återseende!