Som den ängsliga småsparare jag är, tokdissade jag uttalandet och placerade upphovsmannen snabbt i facket för galningar. Det är ju bland det första man får inpräntat i skallen när man börjar hänga på börsen, att aldrig investera om du räknar med att vilja använda pengarna inom en 5-årsperiod.
Fast sedan började nästa tankevarv. Sagax D är ingen vanlig högriskaktie. Inte bara är den väldigt stabil, den delar dessutom ut en hyfsad direktavkastning. Vilket betyder att om du har pengar där är risken relativt liten att du förlorar dem på en kursnedgång, och om den skulle dippa något så kan det kompenseras genom den DA du får.
Om vi för skoj skull förutsätter att kursen förblir oförändrad, innebär det att du istället för en sparränta på 0.70%, som ju är en ganska representativ siffra för ett valfritt sparkonto utan bindningstid, får en sparränta på 6,40%. Plötsligt låter det inte så galet längre.
Nu kommer konsekvenstankevarvet. Fast då får du ju en skev portföljbild, vill du stå för den positionen? Å andra sidan tror du uppenbarligen tillräckligt mycket på aktien för att våga pytsa in medel som annars bara tar upp plats. Sedan har vi courtaget vid alla köp och sälj, så den uppskattade sparräntan blir naturligtvis lägre än just 6,40%.
Det går uppenbarligen att vända på ett mynt hur många gånger som helst. För mig var idén intressant, speciellt eftersom jag redan har valt att ha aktien i min portfölj. Men vilka andra aspekter finns det att ta hänsyn till? Skulle ni kunna tänka er denna form av "sparkonto", är det kanske till och med ett vanligt förekommande fenomen eller är det ren galenskap?
Trevlig helg!