Veckan som gick

Flera gånger den här veckan har jag tänkt att; Det här får jag skriva om på bloggen. Men tiden har inte riktigt velat infinna sig, då mycket annat har krävt min ork och uppmärksamhet. Därför skriver jag nu ett litet men effektivt uppdateringsinlägg, så slipper ni drunkna i text men ändå få en liten inblick i min (inte så spännande) tillvaro.

Börsen: Jag har blivit lite bortskämd med att slå index, inte mycket och inte alltid, men tillräckligt för att få känna mig nöjd. 2021 däremot har varit lite vassare och jag har underpresterat mot index alla dagar utom en, eller möjligtvis två. Egentligen gör det mig detsamma eftersom jag tror att det är högst tillfälligt, dessutom kommer snart rapportfloden igång och då lär det förhoppningsvis hända grejer, men det är ändå lite irriterande att inte ha fått en bättre start.

Jobbet: Det har varit en rätt slitsam vecka, men det som tagit mest energi var nog en konflikt som uppstod då jag tröttnade på en kollegas tråkiga attityd. Vi är två avdelningar som ska arbeta tillsammans, men det krävs transparens från deras sida och ibland uppstår frågetecken. Dessa frågetecken har en tendens att dyka upp i sällskap av just denna kollega, och när jag ifrågasätter utfallet blir det ofta lite "lilla-gumman-varning" på förklaringarna jag får. Denna dag lämnade han mig med tre märkliga påståenden och jag som inte alls är noga med att inte förstå, kände att nu räcker det. Jag tog det vidare till min chef som genast agerade. Det resulterade i att den andra avdelningen ska se över sina rapporteringsrutiner, att kollegan ska bli mer noggrann med sina siffror och mer tydlig i sin kommunikation. Jag var lite orolig att jag gjort en höna av en fjäder, men när jag sammanställer resultatet så känner jag mig ändå ganska nöjd.

Skolan: Egentligen är det bara en skrivarkurs, men det ligger något mer i ordet skola. Något som symboliserar omstart och pånyttfödelse. En ny chans. Jag har varit väldigt tydlig mot mig själv att om den här kursen tar mer än det ger, så ska jag hoppa av. Det är enbart för mitt eget höga nöjes skull som jag går kursen och om jag märker att jag inte mäktar med allt, får jag lov att sluta utan att förebrå mig själv. Första veckan är nu avklarad och första uppgiften inlämnad. Det har inte tagit så mycket av min tid i anspråk, men jag misstänker att detta var en mjukstart. Jag känner mig taggad till tusen och förra helgen möblerade vi om i källaren så att jag har fått en egen liten skrivarhörna. Nu väntar jag spänt på responsen av min inlämning och nästa uppgift.

Fågelnörderi: Ja, ni läste rätt. De senaste åren har jag utvecklat ett intresse för fåglar, då främst småfåglar. Vi är hängivna fågelmatare och jag kan sitta hur länge som helst och titta på livet runt fågelbordet. En fågel jag dock har saknat är domherren. Jag bor inte särskilt långt från skogen, men jag misstänker att domherrarna är lite för lata för att ta sig till just mitt fågelbord ändå. Så kom kylan och temperaturen letade sig ner mot -14. Med kylan kom också, till min stora lycka, äntligen domherrarna. Wi-huu! :-) Vi har däremot gott om koltrastar och imorse, innan det ljusnat ordentligt, slängde jag ut ett gammalt äpple för att de skulle ha något att kalasa på. Döm om min förvåning när det istället kom ett gäng sidensvansar och glufsade i sig äpplet. De har aldrig besökt oss tidigare, mig veterligen, och det har jag inte heller vågat hoppas på. Koltrasten som fick sitta i busken och avundsjukt titta på hur äpplet försvann bit för bit, var inte lika imponerad. Kronan på verket var att jag äntligen fick se en strömstare för första gången i mitt liv. Ja inte hemma vid fågelbordet naturligtvis, men vi var ute på en dagstur igår och plötsligt fick min man syn på den vid ett vattendrag. Det är en ganska oansenlig fågel men eftersom jag inte sett den förut hade jag svårt att slita mig, vem vet när nästa tillfälle ges?

(Fotokvalitén lämnar en del att önska, tyvärr.)

Det var lite om min vecka och lite nörderi, har ni något nördområde?

Trevlig söndag på er!

Sparkonto vs Sagax D?

Jag är ingen anhängare av Placeras forum, men ibland glider blicken över den lilla rutan när jag är inne och kikar på någon specifik aktie. Igår var jag inne på Sagax D, som är ett litet innehav i min portfölj. Jag märkte att min blick drogs som en magnet mot ett påstående i forumsrutan, jag minns inte ordagrant hur det lydde men ungefär något i stil med; "Jag har alla likvida medel i Sagax D".

Som den ängsliga småsparare jag är, tokdissade jag uttalandet och placerade upphovsmannen snabbt i facket för galningar. Det är ju bland det första man får inpräntat i skallen när man börjar hänga på börsen, att aldrig investera om du räknar med att vilja använda pengarna inom en 5-årsperiod. 

Fast sedan började nästa tankevarv. Sagax D är ingen vanlig högriskaktie. Inte bara är den väldigt stabil, den delar dessutom ut en hyfsad direktavkastning. Vilket betyder att om du har pengar där är risken relativt liten att du förlorar dem på en kursnedgång, och om den skulle dippa något så kan det kompenseras genom den DA du får.

Om vi för skoj skull förutsätter att kursen förblir oförändrad, innebär det att du istället för en sparränta på 0.70%, som ju är en ganska representativ siffra för ett valfritt sparkonto utan bindningstid, får en sparränta på 6,40%. Plötsligt låter det inte så galet längre.

Nu kommer konsekvenstankevarvet. Fast då får du ju en skev portföljbild, vill du stå för den positionen? Å andra sidan tror du uppenbarligen tillräckligt mycket på aktien för att våga pytsa in medel som annars bara tar upp plats. Sedan har vi courtaget vid alla köp och sälj, så den uppskattade sparräntan blir naturligtvis lägre än just 6,40%.

Det går uppenbarligen att vända på ett mynt hur många gånger som helst. För mig var idén intressant, speciellt eftersom jag redan har valt att ha aktien i min portfölj. Men vilka andra aspekter finns det att ta hänsyn till? Skulle ni kunna tänka er denna form av "sparkonto", är det kanske till och med ett vanligt förekommande fenomen eller är det ren galenskap?

Trevlig helg!

Uppdaterad portfölj, dagen till ära!

Tjoho, idag fyller bloggen 1 år! 
 

Det var inget självklart beslut att starta en blogg, för vad hade egentligen jag att komma med? Vem skulle ha intresse av att läsa det jag skriver om? Jag som dessutom mår mentalt illa så fort jag får se ett troll i ett kommentarsfält på någon random sida, skulle jag verkligen utsätta mig själv för att risken att behöva bemöta den typen av kommentarer?

Med facit i hand, såhär ett år senare, kan jag säga att det har varit väldigt givande. Delvis genom skrivandet i sig, men främst genom kontakten med er som läser. Det var en oväntad bonus som jag inte hade vågat räkna med om jag ska vara ärlig. Ni har verkligen berikat och kryddat min tillvaro, på ett sätt som jag inte ens visste att jag behövde. ;-)

Mitt börsår var rätt okej, trots att det såg rätt illa ut i våras. Jag har tryckt in lite pengar då och då utöver mitt månadssparande. Utvecklingen på Avanza landade tillslut på 22,38% och jag kan tacka ZignSec för deras uppgång i aug-sept. Jag går nu in i 2021 med en portfölj på 314 000 kr och tidigare satte jag ihop en sida med Mina Sparmål, för att ha något att jobba mot. Jag är precis i början av min investeringskarriär, men jag är mer taggad än någonsin. Varje krona räknas!

Tack till er alla som tittar in och läser, utan er hade det inte varit lika roligt!

Häng själv!

När umgicks du med dig själv sist? Alltså inte bara tog en promenad med en ljudbok i öronen, utan verkligen tog dig tid att lyssna till dina egna tankar?

Jag har blivit väldigt dålig på att göra det. I min iver att lära mig nya saker och söka efter andra infallsvinklar på livet, har jag glömt bort att ta in mina egna reflektioner. Jag har av misstag blandat ihop företeelserna att få vara ensam och göra vad jag vill med att få vara ensam och umgås med mig själv. Jag har tänkt att det är ungefär samma sak, men så för ett tag sedan insåg jag att trots all tid jag fått lov att spendera i min ensamhet kände jag att jag aldrig hade tid att tänka. Jag kände mig frustrerad och nästan lite vilsen.

Det var då det slog mig, oavsett om jag var ensam eller inte så fyllde jag min tillvaro med intryck, ofta i form av ljudböcker eller social media. Jag gav inte mina egna tankar utrymme. Problemet låg inte i att jag fick för lite tid för mig själv, det låg i att jag trots allt fick en hel del tid men förvaltade den fel. Hur ska jag då kunna utvecklas? Hur ska jag kunna hinna bearbeta allt jag försöker trycka in i min hjärna om jag inte ger mig själv chansen att processa det?

Jag brukade trycka igång ljudboken så fort jag fick en stund över och missförstå mig inte, det var för att jag verkligen älskade att lyssna på mina böcker, men nu insåg jag att en viss måttfullhet kanske är att föredra. Likt vilken annan avvänjning som helst började jag därför lite försiktigt att ersätta ljudbokstiden med tystnad och jag tänkte att morgonen egentligen borde vara en bra tid för just detta. Jag ska erkänna att jag i början tyckte att det kändes lite tråkigt att inte få fortsätta lyssna där jag slutat kvällen innan, men snart insåg jag att tankarna började komma igång av sig själva och att jag hade utbyte av mitt eget sällskap.

Jag får många insikter och "Aha-upplevelser" av att lyssna på ljudböcker, men de styrs ofta av det jag lyssnar på för stunden. I en skog där allt som hörs är fågelkvitter och ljudet av mina egna steg, vandrar tankarna lika fritt som jag. De finaste ställena hittar man oftast när man viker av från stigen och vågar utforska ny mark. 

Ser ni alla tankar som virvlar runt här?

Trevlig helg!

Mål och reda siffror

Jag har försökt mig på att göra ett första utkast avseende målsparande. Jag har inte haft något uttalat mål tidigare, men nu är det dags att peta på den bubblan. För egen del vet jag att jag presterar bättre om jag arbetar mot ett konkret mål. Såhär i början av min målvisualisering tänker jag bara ha med faktorer som jag själv kan påverka, nämligen nysparande och portföljvärde i slutet av året grundat på just nysparandet. Utöver det hoppas jag att det tillkommer en avkastning och därtill ytterligare värdeökning.

Målet för 2021 är:

-Nysparande: 135 000 kr (8 000 kr x 12 mån + engångsinsättning à 25 000 kr + lite extra ca 14 000 kr)

-Portföljvärde: 449 000 kr (dagens värde 314 000 kr + 135 000 kr)

Detta innebär att jag har en bestämd summa som ska in på börsen och om inte värdet på portföljen motsvarar målet, beror det på att börsen gått katastrofalt dåligt och inte på min insats. OM jag då har råd ska jag försöka sätta in ytterligare kapital för att nå upp till målet, för då betyder det att jag handlar billigt!

Jag har satt ihop en liten sida med mina sparmål som finns bland flikarna på min bloggmeny, som heter just Mina sparmål. Där har jag lite fler parametrar som jag förhoppningsvis kommer att kunna pricka av allt eftersom.

Hoppas att ni vill hänga med på resan!

  

Så nervös

Jag har skrivit sedan jag lärde mig stava. I början var det söta historier om prinsessor och hästar, sedan började jag leka med ord och rimma. Mina trogna läsare (läs mamma och fröken) slog ihop händerna av förtjusning och jag kände mig så stärkt som bara ett barn kan göra av beröm. När jag blev äldre kom jag ifrån skrivandet ett tag men återupptog det igen i övre tonåren, nu i form av självterapi som gick ut på att sätta ord på mina känslor. Och vilka känslor sen, än idag kan jag se spår av tårar som trillat ner på pappret och gjort bokstäverna suddiga när jag tittar igenom mina anteckningar. Dessa ord är inte ämnade för någon annans ögon, allra helst skulle de brännas men att gå igenom dem idag hjälper mig att se vad jag kämpade med som ung. Kanske kan jag ha nytta av dem i min uppfostran av mina egna barn?!

Jag är inget grammatiskt orakel på något sätt men jag klarar mig på det jag fick lära mig i skolan. Det faktum att jag alltid läst böcker har också bidragit till att jag behärskar språket tillräckligt bra för att göra mig förstådd i skrift. Det jag däremot saknar är fantasi och tålamod. Två avgörande faktorer när det kommer till att skriva något mer omfattande än blogginlägg och självterapi. Kanske borde jag nöja mig med det? Fast näe, jag känner att jag måste ge mig själv en chans att utforska mina möjligheter inom detta område.

Så vet ni vad jag gjorde? Jag anmälde mig till en skrivarkurs som ska ske på distans nästa termin. Jag visste inte alls vilket tryck det kunde tänkas vara på utbildningar likt denna, så jag vågade inte räkna med att bli antagen. Men! Det! Blev! Jag! Och det är hemskt! För jag är säker på att vi ska dela med av oss av våra alster till de övriga deltagarna och ge varandra kritik, både positiv och negativ. Jag som inte låtit någon läsa något jag skrivit sedan jag gick i femman (förutom lärare då). Det är annorlunda att skriva på bloggen, för ingen av er vet vem jag är och ingen av er har intresse av att peta i det jag skriver. Jag måste dessutom prestera något värdigt (jag nämnde väl min brist på fantasi?).

Varför utsätter jag mig då för det här? Jo, det finns två anledningar. Det första är att jag hoppas på att få verktyg som kan komma mig till gagn i ett större skrivprojekt. Det andra är att jag måste utmana mig själv för att kunna utvecklas på ett inre plan. Det låter djupt, det låter flummigt men jag tror att det är viktigt för den personliga utvecklingen att utsätta sig för obekväma, men i slutändan givande, situationer. WIN -WIN...om jag överlever!

"...easy as 1,2,3!"...eller?

Har ni utmanat er själva i något och vuxit med resultatet?

 

Lifehack - spara hundralappar

Det här kan vem som helst göra, så länge du har 17 handväskor och en släng av kontrollbehov vill säga. "Vafalls?" tänker nog ingen eftersom det ordet dog ut strax efter dinosaurierna, men ni kanske vill ha en mer detaljerad förklaring...

Jag får väl erkänna att rubriken är något raljerande, men i mitt fall är det sant. Jag har länge tänkt att jag ska gå igenom och rensa ur min garderob, då det är med livet som insats jag öppnar den. Med uppkavlade ärmar och ett stålsatt hjärta skred jag till verket. Två timmar senare låg det en försvarlig hög med kläder på golvet. Trots det var jag inte nöjd, det var fortfarande trångt och min blick föll nu på min handväskförvaring. Jag skojar faktiskt inte när jag säger 17 handväskor, MEN så har jag heller aldrig slängt en handväska i hela mitt liv. Ja, då är det plötsligt inte så många längre!

Jag slängde naturligtvis inte allihop, bara de trasiga och allra äldsta, så kanske 7st. Däremot gick jag igenom och tömde dem alla. Nu till det där med kontrollbehovet, det finns nämligen två saker som alltid en given plats i mina handväskor. Bläckpennor och tamponger! Min handväskskörd resulterade därför i följande:

• 18 st bläckpennor
• 48 st tamponger

Bara här har jag sparat 75 kr på tampongerna och typ iaf 50 kr på pennorna (alla fungerade inte), men det är inte färdigt än för jag hittade även:

• 1 st presentkort à 200 kr *klirr* (utfärdat 2016, men ännu giltigt)
• 1 st nagelsax
• 1 st fickspegel
• 40 kr i reda pengar, varav 20 kr ännu giltiga
• 3 st tändare
• 2 pkt pappersnäsdukar
• 6 st hårnålar
• 1 st Lypsyl
• 3 st hårband
• en massa annat krafs

Så vad blir kontentan av detta? Äh, nu orkar jag inte vara pedagogiskt analytisk. Men typ: Döstäda ibland! Förutom att det finns pengar att finna, känns det faktiskt som att luften blir lite renare och man andas lite lättare av att rensa ut. Faktum är att jag nog fått blodad tand känner jag, jag vill rensa mer och min bokhylla ligger risigt till. Jag älskar böcker men de har fått en så stor betydelse i min tillvaro att jag snarare känner mig ägd av dem istället för tvärtom. Jag måste bokbanta! To be continued....

En något reducerad bild, men ändå.

Vad behöver ni banta ner i era liv?