Nyårsafton brukar alltid vara smått magisk för mig. Laddad med framtidstro och tillförsikt. Allt är möjligt. En ny start, ett nytt kapitel och jag fylls av ett kvillrande tiller (tydligen inte ens ett ord, men ni vet ju vad jag menar). Guld, glitter och trerätters. Grevinnan och betjänten och Ring klocka ring i den bistra nyårsnatten... Och på nyårsdagen får jag nästan nypa mig i armen för att jag ska förstå att det är den första dagen på ett helt nytt ÅR!
Jag vet inte riktigt var den här besattheten kommer från, det känns nästan inte riktigt friskt. Åtminstone är det både barnsligt och naivt. För jag vet precis lika bra som någon annan, att det här året kommer att bli som de flesta andra år. Det har ju varit samma nedräkning på Skansen i många år nu och inte vet jag om det faktiskt bidrar till ett mer fantastiskt år. Statistiskt sett inte. Varje år känns ganska trött och blasé när man har ett nytt att se fram emot.
Hursomhelst så uteblev allt magiskt denna nyårsafton. Vad hände, kom verkligheten ikapp? Just detta år också, 2025 som jag verkligen borde se fram emot med tillförsikt. Året som ska leverera en ny tjänst. Om det inte blir på min gamla arbetsplats, så kommer det att bli på ett nytt spännande ställe. Hallå? Var är mitt tiller?
Jag kanske har tillrat för mycket i förväg? För jag har ju gått och i förskott plockat ut både glädje och tillförsikt redan 2024, när jag fantiserat om kommande karriärbyte. Har jag tömt mitt tiller-konto?
Det nya året tar dock inte hänsyn till att känslan är borta. 2024 har lagts till handlingarna och 2025 är här. Nu gäller det att göra det bästa av det.
Med det önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!