Mina innehav

Jag har länge saknat att inte ha någon annan än min man att prata aktier och börsen med. Så en dag ringde en väninna och frågade om inte jag kunde tänka mig att komma hem till henne för att gå igenom allt jag kan som en nybörjare behöver veta. *pressen!!!* (för att citera Bagheera: "Nåja, det går väl ganska fort!" eftersom jag själv bara hankar mig fram på nybörjarkunskaper.)

Ikväll är det dags, Proseccon ligger på kylning och jag är så taggad. Hennes man har tidigare spelat mycket på hästar och kan allt som är värt att veta om det, men tydligen har han tröttnat. Tanken är att hans nördkunskaper om V75 nu ska överföras på aktier istället. Vad kan gå fel liksom? Funkar det så kommer vi snart få gå i lära hos honom. :-)

Just det ja, mina innehav. Har länge tänkt göra en liten sammanställning och nu fick jag den sista knuffen av den eminenta bloggerskan Louise. Det blir lite smårörigt eftersom jag spridit ut mina innehav över både olika kontotyper och banker, längre fram kanske jag tar mig an att göra något snyggare!

Plus en skvätt Stora Enso på KF

KF under uppbyggnad

Trevlig helg!

Ta över gården?

Så har då dagen kommit, eller nej inte än, men datumet är bestämt. Datumet då vi ska samlas och diskutera gårdens framtid. Gården som funnits i min familj i flera hundra år och som min far bedrivit jordbruk på sedan han fått ta över den från sin far (eller eg. mor eftersom den kommer från mödernet, om man ska vara petig). En plats som är så fastsvetsad i mig att det kanske inte är helt sunt. Sedan barnsben har jag bestämt hävdat att jag ska ta över gården, men som vi alla vet är det sällan livet lyssnar och vi hamnar någon helt annanstans. 

Möjligheten för mig att rent praktiskt ta över gården är verkligen minimal, inte bara ekonomiskt utan även för att mitt livspussel skulle bli väldigt svårt att få ihop. Den insikten gör mig förtvivlad, det är ju MIN gård. Plötsligt måste jag växa upp och fatta vuxna beslut. Men vad är ett vuxet beslut? Jo, att sälja naturligtvis. Vad är då ett barnsligt och omoget beslut? Att ta över och försöka starta upp någon form av verksamhet? Att ta över och börja med självhushållning? Underbara tanke, men jag är helt okunnig så det vore att likna vid att hoppa utför ett stup. Varför, åh varför började jag inte spara pengar tidigare i livet? Eller lära mig om jord- och skogsbruk? 

Tänk om en försäljning är det största misstaget jag kommer att göra i mitt liv? Tänk om det här är min chans? Tänk om det blir mitt fängelse?

Inga beslut kommer att fattas detta datum, så mycket vet jag. Vi ska nog mest känna varandra på pulsen och skåla på min pappas födelsedag. Förhoppningsvis ha en trevlig kväll med mycket skratt, vin och levande ljus (på min gård). 

"Gamle laggårn" som pensionerades på 50-talet.

 

Har ni behövt fatta något livavgörande beslut?

Väl mött!

Bakslag

Innan jag blev snål och började peta in mina surt förvärvade slantar på börsen, fördrev jag gärna tiden med att...Gissa vad?...shoppa. Då gärna vandringsprylar, däribland braiga ryggsäckar för olika typer av eskapader. Här kan man resonera på olika sätt, antingen är det rent förkastligt att bränna så mycket pengar på materiella ting ELLER så kan man välja att se fördelen med att redan ha investerat i det som kan tänkas behövas för att underhålla ett av mina största intressen, vandringen. Jag har således allt jag behöver i dyr utrustning av bra kvalitet och behöver inte lägga en krona på mer utrustning...rättare sagt HADE. Innan igår eftermiddag, men nu är situationen en annan. 

Ja, nu piskade jag upp stämningen i inlägget. Kanske lite mer än vad som är befogat, men anledningen till det är att jag är sur. Grinig rent av, för vet ni? Jag har blivit bestulen, men låt mig ta det från början. Hela familjen skulle iväg och paddla kanot i sann von Trapp-anda för första gången. Vi var taggade och hade packat bilen full med badkläder, dotter-stekta pannkakor, fika, extrakläder och lite annat braåha. 

Vi kom fram till kanotuthyrningsstället lite tidigare än planerat, så vi beslutade oss för att strosa lite längs ett gångstråk som gick utmed vattnet för att slå ihjäl lite tid. När vi kom tillbaka till bilen 15 min senare och skulle lyfta ut vårt pick och pack, slogs vi av insikten att vårt pick och pack redan var utlyft och avlägsnat från vår tidigare låsta bil. De där första sekunderna av vantro är lätt surrealistiska, när man tittar på icke-väskorna och tittar på varandra, tittar på icke-väskorna, blinkar ordentligt ett par gånger och tittar igen. Needless to say, det hjälpte inte att blinka. Bilen var länsad och kvar fanns bara rater, ett knäckt dörrhandtag och en stark lukt av cigarettrök.

Vi valde att ställa in kanotturen, åka hem och äta hämtpizza. Resten av kvällen gick åt att klicka hem en ny mobil till ett av barnen och nya badkläder. Sammanställa en lista på stulna inventarier och maila iväg den till polisen, allt medan man försökte tackla barnens funderingar och frustration kring det som hänt och varför det finns människor som gör såhär.

Jag vet att det kunde varit mycket värre, så på något plan är jag ändå tacksam att vi kom så lindrigt undan. Eftersom vi bara skulle vara borta i några minuter och knappt skulle lämna bilen ur synhåll, fick barnen låta mobilerna vara kvar i bilen. Det betyder att dessa low-lifes fick med sig en IPhone6s, men missade två till och dessutom en IPhone8. En klen tröst, men när vi kom hem så skålade vi för att "Det som inte dödar oss, härdar oss" och skrattade elakt åt att tjuvarna inte lyckades bättre än de gjorde.

Mindre kul var det naturligtvis att beställa ny (=begagnad - tack Inrego) mobil och att bearbeta det faktum att en av de väskorna jag packat i var en vandringsryggsäck, som jag råkar hålla ganska högt. Och där knöts säcken ihop, för det är en sak att lägga pengar en gång på någonting man behöver, inte lika kul att behöva göra det en gång till för att någon tycker sig ha rätten att förse sig med saker som inte tillhör dem. Nu kan vi bara hålla tummarna för att försäkringsbolaget visar god vilja och ger oss valuta för de premier vi trots allt hostar upp varje månad. 

Har ni blivit utsatta för stöld och förlorat en kär/ värdefull ägodel?

Väl mött!

  

Ett annat tillgångsslag

Visst är det fint med guld, silver, aktier, fonder och likvider, men något som verkligen slår an en sträng hos mig är sådant som börjar som ett frö och slutar som mat eller medicinalväxt. I måndags var det min första dag tillbaka på jobbet efter semestern. Jag rivstartade med en liten fasta på ca 30 h. Jag gillar verkligen att fasta, jag känner mig vaken och skarp. För att inte tala om all tid jag får över när jag inte behöver laga mat, äta och diska. 😇

Nu tror ni kanske att jag kom in på ett sidospår men apropå all energi och tid jag plötsligt fick i måndags eftermiddag när solen dessutom visade sig, ville jag berätta att jag tog en tur i skogen för att plocka Älggräs. Blommorna på älggräs innehåller salicin som i kroppen omvandlas till salicylsyra, vilken har antiinflammatoriska, smärtstillande och febernedsättande egenskaper. På min lilla tur hittade jag också Rölleka, så då vart jag ju tvungen att plocka lite av den också. Dess medicinska egenskaper är tillämpningsbara på t.ex. olika magbesvär, lindrar PMS och kramper, antiinflammatorisk, bakteriedödande, febernedsättande, blodstillande m.m. 

Då jag slutligen skulle bege mig mig hemåt råkade jag passera ett litet bestånd med brännässlor, fulla med frön. Jag har tidigare plockat nässlor som jag lagat soppa på, men fröna är också nyttiga. Kan bl.a. torkas och läggas i frukostflingorna. Jag har läst någonstans att man ska plocka fröna från honplantan för de ska vara nyttigast. På bilden nedanför ligger min skörd på tork.

Det är inte bara ute i det fria som det växer så det knakar. I vår trädgård är det full fart, så jag passade på att plocka av lite dill, svarta vinbär och amerikanska blåbär för att lägga i frysen. 

Landet kommer inte vinna något skönhetspris, men morötterna verkar trivas.

Fruktträden däremot har varit lite av en besvikelse. Vi har planterat fyra stycken, två äpple, ett plommon och ett körsbär. Endast ett äppleträd verkar bära frukt i år, men så är de grymt goda också.

Får jag presentera en del av morgondagens middag? Ugnsbakade rödbetor med fetaostcrème och råstekt potatis. Får väl hitta på nåt kött till också så att maken blir nöjd. 😉

*Jag vill avsluta med att understryka vikten av att noga kolla upp vilka växter som går att äta och vilka egenskaper de har, det finns en stor risk att förväxla en ätlig växt med en oätlig och direkt skadlig växt. Extra viktigt om man dessutom är allergisk, gravid eller har underliggande sjukdomar etc.*

Väl mött!
 

Ett glas rosé och lite aktier, tack!

"Swisch" sa det, men inte inte som ett trevligt klirr i mobilen. Nä, det var semestern som for förbi i en rasande fart. Jag hade visserligen bara tre veckor i år, men så var de fulltecknade också. Mycket har hunnits med, vi har;

• gjort vår stammiscamping osäker med alla våra barn
• vandrat i Tivedens uråldriga skogar
• festat som tonåringar 
• träffat vänner
• hjälpt nyopererade svärmor i hus och trädgård
• spelat discgolf med barnen
• spelat vanlig (amatör)golf både med och utan barn

Med tanke på att temat för denna semester har varit mycket regn och dålig täckning på både surf och telefonmottagning, så har den ändå varit riktigt lyckad. För inemellan så har fina dagar letat sig in och förgyllt tillvaron. Bra regnkläder och pålitliga kängor gjorde väl sitt till också! ;-)

Ett stort misstag begick jag däremot och det var att tänka; "Ah semester, vad jag ska vara flitig på bloggen nu!" Big mistake! Huge! (för att helt random klämma in en filmreferens, - någon som känner igen?) För inte har jag suttit vid datorn, inte. Den har stått ihopfälld i ett hörn och kastat långa blickar efter mig, blinkat lite övergivet och då och då rusat med sin (minst) 10-åriga fläkt för att förgäves försöka fånga min uppmärksamhet. 

Mobilen har däremot fått jobba, när det väl funnits mottagning. För det är något särskilt med att sitta i lugn och ro och planera aktieköp på sommarkvällarna, kanske med ett glas kall rosé och Ahlgrens bilar. Lägga lite ordrar, för att morgonen därpå sitta som klistrad för att inte missa ögonblicket man ror hem dem. Vad har jag då köpt? Jag har fyllt på lite Axfood, Sagax, Softronic och Bonava. Sedan har jag faktiskt tagit in tre! nya poster i min portfölj; Ferroamp, Hufvudstaden och Svolder. De två första var inte riktigt planerade, men ibland händer det grejer. Svolder däremot har jag haft ögonen på ett tag, då jag varit sugen på att ta in ännu ett investmentbolag. Det känns bra i alla fall, så får vi se varthän det barkar.

Solnedgång vid Vänern

Väl mött!

En bra dag att äga Intrum

Den omvända vinstvarningen tog mig lite på sängen, då jag gick och trodde att det var först i slutet av juli som rapport skulle avges. Så det här var en trevlig överraskning. Tyvärr betyder det inte att jag ligger på plus ännu då jag köpte in mig på relativt höga nivåer, men eftersom jag tror på Intrum så har jag tröstat mig med att "Time in market" är bättre än "Timing the market". 

Jag är dessutom ganska tung på den posten, så det här blev ett lyft för portföljen. Det brukar backa tillbaka något under dagen när det blir sådana ryck, men det lär ändå vara en gladare stämning på mina innehav när klockan slår 17:30.

Väl mött!

Mina barn och andras ungar?

Detta inlägg kommer by far att bli det mest provocerande av mina publicerade texter, åtminstone i vissas ögon, för jag ska ta upp en känslig fråga som rör... *trumvirvel* ...föräldraskap och uppfostran. Inte i största allmänhet utan ett mer specifikt fenomen, som jag upplever är relativt vanligt nu för tiden. Nämligen det här med att man inte vågar just uppfostra sina barn, att faktiskt uppmärksamma barnet på att det här beteendet inte är okej. Det behöver inte vara så dramatiskt, i många fall handlar det om att kommunicera och att ha en dialog med barnet. Jag nämner redan här att: Ja, jag själv har barn, så jag är ingen sådan där barnlös förstå-sig-på-are eller pensionerad det-var-bättre-förr-are. Jag är bara lite konfunderad.

Låt oss ta ett exempel som inträffar ganska frekvent i löpspåret. Det finns ett elljusspår i närheten där jag bor. Det är inte långt, kanske 1100-1300 meter kuperad terräng i skogen. Jättefint och perfekt för barnfamiljer att låta sina guldklimpar stifta bekantskap med naturen, vilket jag tycker är enbart sunt och positivt. Nu till dilemmat; spåret är en stig med ett par decimeter gräs på båda sidor, det är alltså inte särskilt mycket plats att mötas på OCH små barn flyttar oftast inte självmant på sig. Till vanligt hyfs hör att man håller varsin kant när man möts, kan jag tycka. Man visar hänsyn helt enkelt, alla har lika stor rätt att vistas i spåret. Har man barn med sig kan det vara en bra idé att samla trupperna något, om inte annat så för att skydda barnet från att bli påsprunget. Det är här jag känner att mina åsikter skiljer sig från småbarnsföräldrarnas, för det som händer är att jag får ett skevt leende och en axelryckning som jag tolkar som: "Barn! Vad ska man göra liksom, men är de inte supergulliga så säg?" precis som att det inte vore deras uppgift att göra anständigt folk av dem, medan jag får välja mellan att antingen kryssa mig genom familjen (med reducerad fart) eller avvika från stigen och springa i brännässlor eller hallonsnår. Det kan hända att barnen är skitgulliga, men jag hinner inte bedöma det eftersom jag har fullt upp med att se var jag sätter fötterna. 

Det finns många exempel på denna typen av "fri uppfostran", men jag tror att det helt enkelt handlar om rädsla. Varför skulle man annars inte vilja lära sitt barn att samverka med andra i samhället? Eller har det med den nya folksjukdomen lättkränkthet att göra? Att man inte vill kränka sitt barns integritet eller utrymme genom att påvisa situationer som de egentligen skulle behöva lära sig att hantera? Barn är av naturen självcentrerade, så att inte lära dem att det finns andra människor på jorden som man ska leva bredvid är att göra dem en björntjänst. Jag tror att det är vanligt att vi underskattar barns intelligens, att vi antingen grälar på dem eller struntar i dem, när det vi egentligen borde göra är att förklara och berätta för dem hur saker och ting fungerar. Att göra dialogen naturlig och tillgänglig i barnens tillvaro.

Väl mött!