Jag spottade och svor...

...över fenomenet LinkedIn för ett tag sedan, länk dit, då jag inte riktigt kände att jag passade in i mallen. Jag håller fast vid att jag fortfarande inte uppfyller kriterierna som fullvärdig medlem, men jag har faktiskt börjat smyghänga där lite. "Know thy enemy" ni vet...

Jag draperar mig i osynlighetsmantel och surfar runt bland flashiga titlar, duckar för personliga meddelanden från Diane på kundservice som menar att just min profil har fått si och så många träffar och jag bara måååste uppgradera till Premium och läser otaliga artiklar under en minut.

Och vet ni, det är inte så illa faktiskt. Man får ta vistelsen där med en nypa salt, kisa litegrann, snabbscrolla förbi irritationsmoment och vips blir det uthärdligt. Ja till och med lärorikt. Under ett och samma tak får jag tillgång till en mängd information och nya arbetsrelaterade insikter. Tips på och länkar till organisationer som utvecklats till högintressanta för mig. Det har till och med gått så långt att jag ansökt om medlemskap i ett förbund och skaffat ett konto hos en annan instans. Mer om det kommer troligtvis i framtiden. Allt tack vare LinkedIn...

För att visa min tacksamhet bytte jag faktiskt profilbild till en något skarpare, så nu slipper talangscouterna sitta och gnugga sig i ögonen när de tittar på mig. Jag har däremot inte översatt min yrkestitel till engelska, det får väl bli nästa steg.

Nä, tentan närmar sig med stormsteg och här sitter jag och prokrastinerar. Dags att plugga på begrepp som subrogation, lagfart, inkorporering och jordabalk. Just det, Alla Hjärtans Dag idag, var lite extra kärleksfulla mot er omgivning...

Tack för att ni finns! 

Pissvecka - och; vi får se

Åtminstone på börsen. På Avanza är jag ner 4,85(!)% och det är delvis mycket tack vare Handelsbanken. Även Volvo, Nibe, Boliden, Evolution och Castellum har bidragit duktigt till veckans fall. Nåväl, jag har passat på att fylla på i både Handelsbanken, Castellum och Securitas den här veckan. Riktigt roligt att shoppa lite, även om summorna är marginella. Det känns som en evighet sedan jag var inne och mixtrade med mina innehav. Jag sålde H&M för ett tag sedan och de pengarna fungerar som kassa i dagsläget, känns bra att vara redo och de pengarna jag köpte för i veckan är sånt som blivit över från min feta ersättning från CSN.

På fredag ska jag ha mitt livs första tenta. Jag blir stissig bara av ordet, uschuschusch. Men jag tror att det kommer att gå bra. Nu har jag gjort min andra dugga och den gick bra, bara ett fel där också, vilket innebär att jag har med mig fyra poäng till tentan. Med andra ord behöver jag bara ha åtta rätt för att bli godkänd på tentan om jag förstått det rätt. Får jag bra resultat på G-delen kommer jag nog att pröva lyckan på VG-delen också. Kan jag få VG på kursen är det dumt att inte prova! Vi får väl se hur det går.

I ridhuset är framgångarna lite färre. Jag har fastnat och vet inte hur jag ska komma vidare. Det är antagligen bara att kämpa vidare så lossnar det. Men jag har svårt att få fart på hästarna, de känns lite trötta. Jag vet att vissa använder ridspö, men det vill jag helst inte behöva. Jag överväger att boka in en privatlektion, för det finns i princip ingen tid på lektionerna att dyka ner i min teknik. Vi får se.

Trots att barnen inte är här denna helgen är det mer liv i luckan än vanligt. Min mamma är på besök och hon sitter klistrad framför tv:n och tittar på skidor i detta nu. Hon kommenterar och har sig därinne i vardagsrummet, riktigt trevligt. Tidigare var vi ute på en vårpromenad. Det är verkligen bästa tiden vi har framför oss. Vetskapen om att våren ligger i startgroparna. Sedan, när det väl satt igång, går allt i en sån rasande fart att det svårt att hinna med och njuta. Ibland önskar jag att det ingick en fjärrkontroll till livet, så att man kunde pausa då och då. Eller kanske spela in vissa perioder för att kunna återuppleva dem när det känns lite trist.

Tiden går så galet fort, om en månad är det åter dags att välja kurser för hösten. Jag är fortfarande kluven till vilken inriktning jag vill ha. Jag har några alternativ och bland dem ingår en YH-utbildning som i slutändan kan leda till jobb inom säkerhet och beredskap. Problemet är att den bara går på 75% och därför drar ut på tiden. Det skulle ta två år, vilket inte alls känns lockande! Om jag inte hittar ett relevant jobb att parallellt sysselsätta mig med. Det hade ju varit det bästa! Vi får se...helt enkelt.  

Glad Vår

Ska nog ta och joina mamma i soffan framför skidorna nu! Ha en fin helg!

Nyfiken...

...på era bloggvanor. 

Innan jag själv började blogga läste jag inga bloggar. Lite oklart varför men jag kanske inte visste riktigt hur man hittade intressanta bloggar. 

Nu har jag samlat ihop ett gäng bloggar som jag frossar i och de går under kategorierna ekonomi (såklart), skrivande, livsstil, nördig fakta, etc. 

Oftast blir det väl att jag läser på kvällen när jag landat i soffan, och det är inte alltid jag hinner läsa allt jag vill. (Eller tidigt på mornarna vid köksbordet innan jag öppnar skolböckerna.)

Över till er, om ni har tid och lust hade jag blivit väldigt glad om ni berättade något om era bloggvanor. Ni får skriva vad ni vill, men annars är jag nyfiken på till exempel:

• hur hittar ni intressanta bloggar?
• vilka kategorier läser ni gärna?
• finns det någon kategori som ni saknar i bloggvärlden?
• när och var läser ni?
• hur ofta läser ni bloggar?
• har ni någon favoritblogg? (ja förutom den här då såklart 😉)

************************************************

Det är en vintrig söndag här på västkusten... Kanske snarare snödag än söndag? 

Inga västkustska granar, men ändå...

Hoppas att ni får en fin dag!

Dags att vittja ladorna

Veckorna susar förbi likt dyrbara Mercor på autobahn. Sedan sist har jag fått ett VG på mina första 30 högskolepoäng, så glad och tacksam. Inte för att jag har fattat riktigt vad det spelar för roll om man får G eller VG, men det ser ju bra ut i alla fall.

Vi har också avverkat årets traditionsenliga skidsemester. Backarna var de helt klart bästa ever, trots att vädret var i gråaste laget. Men vad gör väl det? Det här året tog jag dock beslutet att endast åka på förmiddagarna och plugga på eftermiddagarna. 

Jag har idag också stiftat bekantskap med begreppet "dugga" i universitetssammanhang. För er som inte heller har haft koll på detta fenomen, kan jag kortfattat beskriva det som en frivillig minitenta. Om man gör bra ifrån sig, finns möjlighet att få med sig poäng som man tillgodoräknar sig på den riktiga tentan som kommer lite längre fram. Hur det gick? Jotack, bara ett fel så om jag förstått det rätt tar jag med mig två poäng från den här duggan till förestående tenta. Känns bra! 

I ridskolan går det också bra. Jag har ju bara haft två lektioner (tredje imorgon), men det är roligt. Det är lite utanför min comfort zone fortfarande, just rutinerna som man liksom bara... ska förstå i ridskolan. Men jag lär mig, och interaktionen med hästarna är ljuvlig och att rida är ju fantastiskt ju! Och stallkamraterna är väldigt snälla och hjälpsamma. Har redan börjat tjuvkika lite på hur det fungerar med medrytteri här i krokarna, inte dags riktigt än men ändå... Hoppas att jag får prova på att galoppera imorgon. Jag avstod förra gången men ångrade mig efteråt.

Att ta beslutet om att bygga upp en ordentlig buffert visade sig vara klokt, även om det var riktigt surt att inte kunna nyspara alls till framtidsportföljen. CSN vill nämligen ha snabbt inrapporterade poäng från skolan för att bevilja vidare utbetalningar. Det lirar dåligt kan jag säga. Min senaste utbetalning var innan jul. Inte heller fick jag min lön för mitt extraknäck på jobbet. Fast det kunde jag nästan räkna ut med... ja. Jag frågade chefen då om vi inte behövde fixa lite med pappren kring min tjänsteledighet eftersom jag hoppat in när jag inte skulle, men hon trodde inte det. Inte heller bemödade hon sig med att kolla med lönekontoret att jag skulle få mina pengar, jag fick fråga efter dem. Nu hoppas jag att de åtminstone får löst det till nästa lön.

Det jag nallat av bufferten kommer jag att sätta tillbaka när kulorna börjar rulla in igen, ingen skada skedd. Det är verkligen en skön känsla att vara oberoende. Ja relativt då, men att inte behöva känna ekonomisk stress över omständigheter man inte själv kan råda över.

En längre tid har jag hållit utkik efter en speciell sorts dricksglas. En klassisk sort som kittlar en nostalgisk nerv. Jag har kollat på loppisar, Tradera och facebookgrupper utan resultat. Eller ja, utan resultat eftersom jag inte vill få dem skickade till mig med posten. Men plötsligt dök de upp i närheten i flödet på sociala medier i en budgivning, som jag vann. Så idag har dessa guldklimpar flyttat hem till mig. 

Väcker de några minnen? 

 

Nu tackar jag för mig för den här gången. På återseende! 

Att skiljas är att dö en smula

Lite så kändes det faktiskt idag. Sista dagen på den här kursen, sista gången jag träffade läraren och klasskamraterna. Läraren avslutade med att läsa en översättning av The Invitation, en dikt av Oriah Mountain Dreamer. Den var så fin och passade väldigt bra. Googla den, vettja!

Jag har läst en kurs i Konfliktlösning (30 hp) på Göteborgs Universitet och jag måste säga att den överträffade mina förväntningar. Inte bara har jag lärt mig en massa om förhandling, medling och kommunikation, jag har också lärt mig mycket om mig själv. Hur fungerar jag i konflikter? Och varför?

Dessutom har det varit en anmärkningsvärt bra stämning och sammanhållning i gruppen. En stöttande, varm och inkluderande samling individer med olika bakgrund. Vi svetsades samman med hjälp av de praktiska övningar och rollspel som utgjort en stor del av kursens upplägg. I princip alla tyckte att det var obehagligt när vi fick reda på att vi skulle ägna oss åt rollspel, men nu säger samma personer att det var bland det mest givande på kursen. Och roligaste!

Nu känns den Juridiska Grundkurs på distans jag ska sätta tänderna i, inte riktigt lika lockande. Lite gråblek i jämförelse. Men det är nu. Jag har hört från ett par olika håll att kursen är både bra och intressant. Därför är jag säker på att det kommer att bli jättebra. Ska faktiskt börja tjuvkika redan nu i boken!

En god helg önskar jag er, skickar till och med ut en kram eftersom jag är lite känslosam idag. ❤

Det sämsta beslutet du kan ta...

...är att inte börja! Det finns olika anledningar till att man inte börjar med någonting som man kanske egentligen skulle vilja göra. Det kan vara svårt att få ihop med det övriga vardagspusslet, det kan vara för dyrt eller något annat som sätter käppar i hjulet rent praktiskt.

Men det finns andra anledningar också och en vanlig faktor som hindrar oss är att vi tror att det är försent. Att vi egentligen skulle börjat mycket tidigare, eftersom vi vill se resultaten NU! Därför är det ingen idé längre, vi missade det tåget. Jag tror att det är väldigt vanligt att man tänker så i sparande- och investeringsfrågor. 

Men faktum är att det sällan är försent, det handlar snarare om att justera sina förväntningar och att inte jämföra sig med andra. På med skygglapparna en stund och reflektera över vad som är rimligt att uppnå för just dig. Vad har du för förutsättningar? Och var snäll mot dig själv, börja med små steg. När du blir säkrare på foten kan du öka om du vill och kan.

Det behöver inte bara handla om ekonomi och sparande. Det kan handla om att sakta ändra en vana eller att börja med något nytt. Dagens samhälle är så fullt av normer som vi tycker att vi måste följa. När vi ser någon som bryter mönstret eller utmärker sig, är det lätt att ta avstånd för att inte bli smittad. Det värsta är att det inte krävs någonting alls för att råka bryta en norm, det kan räcka att stå och nynna på en spårvagn. Crazy! Men det som är så härligt att sjunga, behöver det vara konstigare än så? Tänk om fler gjorde det, om det inte längre anses konstigt, då har vi ändrat en norm. Hur stort är inte det???

Om du kommer på att du borde hoppat på ett tåg för längesen, innebär det inte per automatik att det är försent. Det går massor av tåg. Till olika destinationer. Om du inte är nöjd med var du befinner dig nu kan du prova att hoppa på ett tåg som inte går så långt, sen kan du ta nästa och nästa. Bara för att du inte vet exakt vart du vill hamna tillslut, betyder det inte att du måste stå kvar på perrongen. Det ger sig, vi lär oss under resans gång. Sedan kan man alltid gå av tidigare också, om man stannar till på ett ställe man utforska lite mer. Livet är fullt av möjligheter och det är vi som måste ta vara på dem.

Nu går fan på torra land!

Ni som är trötta på att läsa om min livskris, ni är entledigade och kan utgå. För er andra tappra själar ska jag berätta om mitt senaste infall. Jag ska lära mig att rida! Jodå, jag kom precis från stallet nu och jag är såld. Har skrivit in mig på ridskola och kommande tisdagskvällar kommer jag befinna mig i ridhuset på en hästrygg...eller sprattlandes i spånet på marken.

Vart det här kom ifrån vet jag inte. Jag tycker mycket om hästar, men har tänkt att det inte blev min grej i livet av olika anledningar. Så under en promenad häromdagen slog det mig. Varför skulle jag inte kunna lära mig att rida nu? Jag har ju redan kommit fram till att jag inte är för gammal för att lära nytt, därav mina studier. Sagt och gjort, jag kontaktade ridskolan och fick komma och hälsa på. Nu måste jag bara panikköpa lite grejer också...

Annars då? Jo, men bloggen fyller tre år idag! *fanfar* Jag tror att jag skrivit det förr, men jag är så glad att jag började blogga. Risken fanns att jag skulle tappa fokus och så skulle allt bara rinna ut i sanden, det blir så ibland med vissa projekt. Uppenbarligen var detta viktigt och jag märker att det ger mig mycket. Det blir som en slags ventil och jag är så glad att det finns läsare som tar sig igenom det jag skriver. Vem kunde tro det? Tack till er, det blir så mycket roligare att skriva om jag vet att det är någon som läser. Jag är medveten om att jag oavsiktligt halkat in under etiketten "Ekonomi-bloggar" och även om det är ett stort intresse, så skriver jag om allt som rör sig i skallen på mig. Jag antar att ni har överseende om ni fortfarande läser. :-)

Jag har ett dokument som jag kallar No-Blogg, där jag skriver mer personligt som en dagbok. Det tråkiga är att jag är urkass på att uppdatera den, det är inte alls lika kul som att blogga. Men jag kämpar på för jag tror och hoppas att det kan vara roligt att läsa någon gång i framtiden. Fast igår fick jag sitta och tänka igenom vad som kan tänkas ha hänt från mitten av september och fram till nu. Det tog en stund och blev ett par sidor, men nu är 2022 avklarat även på den fronten. Det är på grund av min svårighet att skriva dagbok som jag trodde att jag aldrig skulle klara av att ha ordning på en blogg. 

Some day soon...?

Det här blev ganska pladdrigt och osammanhängande, ursäkta för det. Nu får det vara slut på utsvävningar för idag. Ner med näsan i boken igen, verkställ!